Det är oanständigt att sjuksköterskor har en ingångslön på knappt 15 000 kronor. Och än mer oanständigt är det att ge 50-åriga sjuksköterskor, med lång erfarenhet och värdefull kompetens, en lön på bara runt 17 000 kronor.

På många sätt förstår jag dem som valt att säga upp sig på grund av att de varit missnöjda med lönen. Om jag inte hade arbetat fackligt skulle jag säkert gjort likadant på den tiden när jag arbetade som biomedicinsk analytiker. Men det jag tror på
i dag är att arbeta efter de metoder som vi kommit överens om med arbetsgivarna genom avtal, och efter de lagar som finns.

Det är bara då man kan åstadkomma bestående resultat för så många som möjligt. Det håller inte i längden att säga upp sig för att förbättra sin lön. De resultat man uppnår blir tillfälliga och omfattar bara en mycket begränsad grupp människor.

Vårdförbundet är ett stort fackförbund – alla medlemmar känner naturligtvis inte alltid igen sig helt och hållet i allt som förbundet gör i form av aktiviteter eller uttalanden. Men jag önskar att alla ska veta att vårt förbund sjuder av idéer, vilja och ambitioner att förbättra löne- och yrkesutvecklingen och hälso- och sjukvården som helhet.

Vårdförbundet arbetar också på bred front för att öka medlemmarnas möjligheter att vara delaktiga i det fackliga arbetet, något som blir ännu viktigare i och med att nästa avtalsrörelse närmar sig. Bland medlemmarna finns det stora förväntningar på vad vi ska kunna uppnå i den. Många tycker inte att de fått tillräckliga löneökningar i de lokala löneförhandlingarna.

Jag kan förstå att många känner så men samtidigt bör vi vara medvetna om att Vårdförbundets medlemmar trots allt har slutit det bästa avtalet på i stort sett hela arbetsmarknaden.

Men nu går vi vidare och fortsätter arbetet med att höja lönenivån och att få arbetsgivarna att ta tag i de strukturproblem som finns i vården och öka möjligheterna till kompetensutveckling för de anställda, vilket naturligtvis är ytterligare en väg mot höjda löner.

I ett centralt avtal går det inte att träffa sådana överenskommelser som lever upp till allas önskemål. Våra verkligheter ser allt för olika ut för det. Hur man lyckas beror till exempel på vilken  utbildning man har och vilka kompetenskrav och arbetsförhållanden som råder där man arbetar. Allt detta varierar från arbetsplats till arbetsplats. För att uppnå det som det centrala avtalet ger möjlighet till krävs dessutom arbete på lokal nivå.

Under hösten kommer Vårdförbundet att tillsammans med arbetsgivarna diskutera och förhandla om hur nästa avtal, som ska gälla från mars år 2000, ska se ut. Avtalet vi träffade i januari 1996 har lagt grunden för detta.

Det gamla avtalet har lett till att vi har fått möjlighet att diskutera arbetsförhållanden och karriärmöjligheter och att vi har lyckats nå resultat i lönerörelsen. Det vi behöver nu är ett avtal som på ett helt annat sätt knyter ihop medlemmarnas löne- och arbetsvillkor. Att sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker får ett ökat inflytande över arbetsorganisationen och att den utbildning och erfarenhet vi har tas till vara. Och att arbetsgivarna skapar förutsättningar för att de anställda ska kunna göra klinisk karriär.

En betydande orsak till att många medlemmar är missnöjda, trots att vi som förbund har lyckats mycket bra i lönerörelsen, är att den svenska hälso- och sjukvården har en organisation som inte vet hur man ska lönesätta personalen. De anställda får helt enkelt inte lön efter vad de bidrar med eller vilken kompetens de har. En av orsakerna till detta är att gamla traditionella värderingar fortfarande lever kvar, något som Vårdförbundet ständigt arbetar med att få bort. Förbundets medlemmar är välutbildade och har stor erfarenhet och kunskap om hälso- och sjukvården. Detta är naturligtvis en viktig tillgång. Därför ska vi vara med överallt där hälso- och sjukvårdsfrågor debatteras och se till att vår kunskap och kompetens når ut till dem som fattar beslut som får konsekvenser för till exempel vårdens organisation och vårdinnehåll.

Vårdförbundet ska fortsätta att vara ett fackförbund som syns och hörs i samhällsdebatten. Och det kan vi bara vara med hjälp av er, medlemmarna. Därför ser jag fram emot en höst full av intensiva förberedelser inför avtalsrörelsen, då vi samlar oss och arbetar för att öka kunskapen och engagemanget hos både medlemmar och förtroendevalda. Tillsammans har vi mycket goda förutsättningar att lyckas med vad vi vill uppnå.
Glad sensommar!