Att utveckla och utvärdera metoder för att förebygga sexuellt överförbara infektioner och konsekvenserna av dem bland ungdomar är ett angeläget forskningsområde. Tanja Tydéns studie är värdefull och viktig eftersom hälsobefrämjande kampanjer annars ofta genomförs utan att deras effekter utvärderas. Studien är speciellt intressant för skolsköterskor, barnmorskor och gynekologer som arbetar nära ungdomar. En av svårigheterna med experimentella studier är att hitta en lämplig kontrollgrupp. Grupperna ska nämligen vara så lika varandra som möjligt för att man ska kunna bedöma interventionens effekt oberoende av andra faktorer. Den gyllene metoden anses vara att slumpmässigt fördela (randomisera) försökspersonerna till interventions- respektive kontrollgrupp (1), en metod som inte är möjlig med den typ av intervention Tydén valt. Det är svårt att bedöma hur lika studenterna och deras situation är i Linköping respektive Uppsala, men vissa olikheter är ett problem man får leva med i samhällsbaserade studier.

Ett problem med studien är det stora bortfallet, det vill säga att många studenter inte svarade på enkäten. Detta är ett vanligt bekymmer när man använder frågeformulär. Risken är att de som inte svarar utgör en speciell grupp som, om de hade deltagit i studien, hade förändrat studiens resultatet. Det är alltså viktigt att göra en bortfallsanalys. Är det till exempel fler flickor eller fler pojkar eller ungdomar i en viss ålder som inte svarat (1)? Denna typ av analys är dock svår att göra i en studie där man vill att försökspersonerna ska vara helt anonyma.

Studieresultatet visar på ett vanligt problem i samband med hälsoupplysning, nämligen att kunskaper och attityder påverkas men att beteendet inte förändras. Orsakerna är många och det finns ett flertal teorier och förklaringsmodeller som behandlar detta (2–4). Studien visade dessutom att kvinnor och män reagerade olika på kampanjen. Detta visar hur viktigt det är att anpassa informationen till olika gruppers behov, något vi tyvärr ofta bortser från när det gäller hälsoupplysning (5).

1. Oakley A, Fullerton D, Holland J, et al.
Sexual health education interventions
for young people: a methodological review.
bmj 1995;310:158–62.

2. De Vries H, Dijkstra M, Kuhlman P.
Self-Efficacy: The third factor besides attitude and subjective norm as predictor of behaviour intentions. Health Educ Res 1988;3:273–82.

3. Ajzen I, Fishbein M. Understanding
attitudes and predicting behaviour. New Jersey: Engelwood Cliffs 1980.

4. Bandura A. Social foundation of thought
and action: a social cognitive theory. New Jersey: Englewood Cliffs 1986.

5. Hubley J. Communicating health. An action guide to health edcuation and health promotion. London: MacMillan Press Ltd. 1993.

elisabeth faxelid
barnmorska, universitetsadjunkt, Med Dr
Institutionen för kvinnors och barns hälsa
samt Institutionen för folkhälsovetenskap,
Karolinska institutet