Nya riktlinjer ska förbättra vården vid cancersmärta

Nu finns nationella riktlinjer formulerade för hur omvårdnaden av patienter med cancersmärta bör ske. En expertgrupp med kliniskt verksamma sjuksköterskor, lärare och vårdforskare har i Svensk sjuksköterskeförenings (SSF) regi utarbetat riktlinjerna.

9 augusti 1999

Svensk sjuksköterskeförening har utvecklat och antagit tio riktlinjer för bedömning av smärta, patientundervisning och komplementär smärtbehandling för patienter med cancerrelaterad smärta. Riktlinjerna, som utvecklats ur ett omvårdnadsperspektiv, vänder sig inte enbart till sjuksköterskor utan till hela vårdteam som är engagerade i omvårdnaden av patienter med cancersmärta.

Riktlinjerna grundar sig på en omfattande genomgång av internationell litteratur om smärta och smärtbehandling under åren 1992–1997 och av svenska kliniska vårdprogram och kvalitetsarbeten. (Litteratur från 1992 eller tidigare finns redan belyst i riktlinjer publicerade av Agency of health care policy and research, ahcpr, i usa.)

En expertgrupp bestående av kliniskt verksamma sjuksköterskor, lärare och forskare granskade systematiskt litteraturen och kategoriserade och värderade underlaget. Det vetenskapliga underlaget för de olika riktlinjerna kommer från denna genomgång.

Riktlinjerna bearbetades sedan i ett konsensusförfarande bland cirka 50 kliniskt verksamma sjuksköterskor inom olika specialiteter. Riktlinjerna har också granskats medicinskt.
Riktlinjerna, som gäller för vuxna patienter med cancerrelaterad smärta, ger direkt vägledning och rekommendationer för vårdarbetet. Riktlinjerna kan också användas som policydokument när man ska utveckla lokala och regionala vårdprogram.

De kan användas vid utformningen av lokalt kvalitetsarbete och i undervisningen av patienter och deras närstående samt för personalutbildning.

Alla enheter där cancerpatienter vårdas ska kunna använda riktlinjerna. På så sätt skapas förutsättningar för likvärdig smärtvård oavsett var i vårdkedjan patienten befinner sig.

Sett ur ett globalt perspektiv är smärta hos cancerpatienter ett stort problem och uppskattningsvis lider dagligen fyra miljoner patienter världen över av cancerrelaterad smärta.

I Sverige drabbas cirka 40 000 personer varje år av cancersjukdom. Smärtan varierar beroende på tumörtyp, tumörens lokalisation, sjukdomsstadium och förekomst av metastaser. Studier visar att cirka 50 procent av patienterna i alla stadier av cancersjukdomen drabbas av smärta. Vid långt framskriden sjukdom ökar förekomsten till cirka 70 procent och under sista levnadsveckan upplever cirka 90 procent av patienterna perioder av svår smärta.

Smärta vid cancersjukdom orsakar inte bara ett stort fysiskt lidande utan påverkar ofta patientens livskvalitet med svåra psykosociala och existentiella konsekvenser. Dålig smärtkontroll förhindrar, även om sjukdomen är i ett lugnt skede, återgång till eller upprätthållande av yrkesarbete, förmågan att njuta av fritid eller att kunna leva ett normalt familjeliv.

En effektiv smärtbehandling är lika viktig för den som befinner sig i en stabil sjukdomsfas, och som förväntas få en lång överlevnad, som för patienten med långt framskriden sjukdom.

Det finns i dag kunskaper om smärtbehandling och metoder för att ge effektiv smärtlindring, ändå fortsätter den cancerrelaterade smärtan att vara ett problem.

Många patienter får inte den hjälp som finns därför att kunskap om smärta och smärtbehandling inte sprids tillräckligt aktivt och kompetensen hos hälso- och sjukvårdspersonalen varierar.

I en nyligen genomförd medicinsk revision av cancersmärtvård inom Stockholms läns landsting kunde man visa att cancersmärta ofta är underbehandlad, att opioider används i för låg utsträckning eller på fel sätt, att neurogena smärtkomponenter inte uppmärksammas, att det finns brister i dokumentationen av smärta och att ansvarsfördelningen är otydlig mellan läkare och sjuksköterskor (Arnér, S, et al, 1999).
Hälso- och sjukvårdspersonal behöver ökad kunskap om smärta och smärtbehandling för att kunna möta patienternas behov av smärtlindring. Vårdpersonalen behöver vetenskapligt förankrade beslutsstöd i sitt arbete, till exempel i form av nationella riktlinjer.

Studier har visat att smärtvården skulle kunna förbättras med hjälp av riktlinjer, under förutsättning att tid och resurser avsätts för att organisera vårdarbetet enligt riktlinjerna. Det är viktigt att arbeta systematiskt med att införa riktlinjer så att vårdpersonalen görs delaktig och får utbildning. Smärtbehandlingens processer och resultat behöver regelbundet granskas för att uppnå kontinuerlig förbättring.

För att stödja de avdelningar och enheter som vill implementera riktlinjerna kommer ssf att erbjuda utbildning i vårdutveckling, där deltagarna får möjlighet till handledning under ett helt år.

Referenser:
1. (Carleson, B, red) Cancerrelaterad smärta; Riktlinjer för smärtbedömning, patientundervisning och komplementär smärtbehandling. Omvårdnad. Svensk sjuksköterskeförening och Spri. Nr 7/1999.
2. Clinical practice guideline developement:
AHCPR program note.
Rockville, Md. : Agency of health care policy and research, Public Health Service,
U.S. Dept. Of Health and Human Services, 1993. (AHCPR publication 23).
3. Arnér, S, et al. Dåligt ledarskap bakom dålig
smärtvård. Medicinsk revision av cancersmärtvård
. Läkartidningen 199;96, 33–36.
Fullständig referenslista finns i rapporten Cancerrelaterad smärta; Riktlinjer för smärtbedömning, patientundervisning och komplementär smärtbehandling. Omvårdnad. Svensk sjuksköterskeförening och Spri. Nr 7/1999. Rapporten kan beställas från Spris förlag: fax 08-702 47 99, e-post: spri@spri.se Den kostar 110 kronor exklusive moms.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida