Oklara ansvarsgränser vid somatiska sjukdomar

Kommunernas inventering för utvärderingen av psykiatrireformen visar att psykiskt funktionshindrade personer har stora behov av sjukvård och särskilt av psykiatriska insatser.

En fördjupad studie visar att drygt var tredje av de 378 personer som ingick hade identifierade somatiska besvär.
I två tredjedelar av de fall där somatiska besvär identifierats hade kommun, psykiatri eller annan vårdgivare gjort något för personerna. Det betyder inte att de fått sina behov av sjukvård tillgodosedda – insatsen kan ha bestått av försök att motivera personen att söka vård.

Studien visar, enligt utvärderarna, att det krävs viss medicinsk kompetens eller erfarenhet hos personalen för att kunna identifiera behov av somatisk vård och tandvård. Men också för personal med adekvat kompetens gäller att sjukvårdsbehoven syns och att de psykiskt funktionshindrade har egna förutsättningar och förmåga att tala om sina behov.

Inom hälso- och sjukvården kan det råda osäkerhet om ansvaret mellan psykiatri, primärvård och annan specialistvård. Den somatiska vården är heller inte anpassad efter psykiskt funktionshindrades handikapp som gör att undersökning och behandling kan ta avsevärt längre tid än för andra, särskilt om patienterna inte blir bemötta med respekt.

För att klara en tillvaro utanför slutenvården för gruppen personer med omfattande behov av vård, stöd och service på grund av aggressivt, destruktivt och utagerande beteende krävs stora resurser från flera huvudmän under lång tid. Där måste ett mer intensivt samarbete mellan psykiatri, socialtjänst och primärvård komma till stånd, med en tydligt uppgjord beredskap för akuta situationer, hävdar Socialstyrelsen.

Varaktiga och nära relationer mellan den enskilde och personalen är av största betydelse för att insatserna över huvud taget ska kunna genomföras. Det krävs stor vaksamhet, lyhördhet och kunskap hos personalen för att notera förändringar i tillståndet.

Välfärd och valfrihet?, slutrapport
från utvärderingen av 1995 års psykiatrireform, Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1999:1