Anhöriga står för nära två tredjedelar av vården av gamla. Ändå verkar politikerna vilja öka de anhörigas ansvar för äldrevården ytterligare. Och det är inte i första hand av humanitära skäl – utan av ekonomiska, säger medicinjournalisten Anna Larsson. Hon har, som medicinjournalist på radions Ekoredaktion i flera år, bland annat bevakat utvecklingen av äldrevården. Hon har träffat, intervjuat och i reportage skildrat människor som vårdat anhöriga hemma. När hennes egen mamma insjuknar och blir långvarigt sjuk efter en blodpropp i tarmen blir många av deras erfarenheter också hennes egna.
   
Hon beskriver den frustration hon, hennes bror och far känner när de inte får besked om vad som ska göras med mamman. I stället får de själva informera en många gånger trött vårdpersonal om vilka behandlingar mamman fått hos tidigare vårdgivare. Mot de anhörigas önskan skrivs mamman ut från akutvården som medicinskt färdigbehandlad för att skötas av hemsjukvården, även om hon fortfarande har besvärliga symtom. Hon insjuknar igen och så är karusellen i gång. Anna Larsson tecknar en bild av sjukvården i Sverige i slutet av 90-talet som lämnar mycket övrigt att önska, även om ljusglimtar finns. Boken ger både fakta om utvecklingen av äldrevård och anhörigvård i Sverige och många inblickar i hur verkligheten som anhörig till en gammal och sjuk människa kan vara.

Författare Anna Larsson 
Titel Med varmt hjärta och vässade klor – en bok för anhöriga till gamla och sjuka
169 sidor 
Förlag Natur och Kultur 1999 
Cirkapris 220 kronor 
ISBN 91-27-07213-4