I juni kom Socialstyrelsen och Invandrarverkets gemensamma redovisning av regeringsuppdraget att kartlägga hur många barn som hålls gömda för att undgå verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut, När barn lever gömda.

Rädslan för att bli upptäckt gör att många gömda i det längsta drar sig för att söka den offentliga sjukvården.

»Inom en liten ›arbetsgrupp‹ på ett sjukhus brukar det fungera bra att erbjuda medicinsk behandling«, skriver utredarna, »svårigheter uppstår vid remittering till andra undersökningar.«

Vetskapen att personal av och till rapporterar gömda flyktingar gör att många läkare drar sig för att remittera patienter till slutenvård. Det kan leda till att patienterna kanske inte får den säkra vård som Hälso- och sjukvårdslagen påbjuder.

»Ett dilemma är den konflikt mellan vårdetik och juridik som vårdpersonalen ställs inför. Att handla ›etiskt‹ uppfattas som att gå emot regelverket i lagstiftningen. Att handla efter ›reglerna‹ uppfattas som att gå emot etiken«.

Utredarna konstaterar att det enligt hsn i Stockholms läns landsting strider mot Kommunallagen att ge annat än »omedelbar« vård åt dem som vistas illegalt i landet. Den som ger vård därutöver skulle kunna ställas till straffrättsligt ansvar för detta. Andra landsting, som Värmland och Västerbotten, är generösare.

Socialstyrelsens generella bedömning är emellertid att ingen sjukvårdspersonal kan ställas till ansvar för att ha lämnat nödvändig vård. Landstingen har enligt 4§ hsl ansvar för att tillgodose omedelbart uppkomna behov av vård. Denna skyldighet innebär att landstingen ska ge nödvändig vård till dem som vistas illegalt i landet, på samma sätt som till asylsökande, utan att ersättningsfrågan i varje enskilt fall för den skull är löst, skriver Socialstyrelsen i rapporten.

Ett problem är att avgränsa vad som är akut »omedelbar« vård och vad som är annan vård. Vid vissa sjukhus ges begreppet »omedelbar vård« en mycket snäv innebörd, närmast liktydig med att utebliven vård medför att tillståndet blir livshotande, idag eller på sikt. På andra ställen görs en vidare tolkning där »omedelbart« blir det som inte kan vänta utan risk för långsiktiga skador.

Ett annat problem som utredarna pekar på är att inte sällan personal »långt ner i sjukhushierarkin«, till exempel i kassan, ställs inför avgöranden om huruvida en patient kan tas emot eller inte. Utan en enhetlig policy blir det upp till den enskilde i vårdpersonalen att avgöra vem och hur mycket som ska betalas.

Statlig ersättning lämnas för patient med vars land Sverige har avtal och för utlänning som sökt asyl och väntar på beslut. För annan vård än akut och för vård som kan anstå utan allvarligare följder för patienten lämnas ingen ersättning.

Färre efterlysta barn
Landstingen får ersättning för all vård till asylsökande barn och ungdomar som inte fyllt 18 år (förordning om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande 1996:1357).
Antalet efterlysta barn har sjunkit varje år, 1993 var de 3459, 1996 1309 och 1998 293. Utredarna anser att orsakerna dels är att färre flyktingar söker asyl , dels att myndigheterna tar hänsyn till barnkonventionen.

Rikstäckande statistik saknas men polisen uppskattar att mer än hälften av alla efterlysningar av gömda barn görs i Stockholm och Malmö. 1996 gjordes 71 respektive 5 och 1998 14 respektive 7.

Gömmarnas erfarenheter är att den stora majoriteten gömda familjer lever i skräck för att tvingas återvända, de fruktar förföljelse, trakasserier, tortyr eller fängelsestraff i hemlandet.

Enligt de frivilliggrupper utredarna haft kontakt med är det lätt att hitta läkare, psykologer, psykiatriker och sjuksköterskor som ställer upp på sin fritid för gömda barn. Flera av de gömda barn som nämns i rapporten hade under tiden som gömda regelbunden kontakt med pbu. En del gick kvar i sin gamla skola.

En barnpsykiater har för utredningen gjort en uppföljning av tolv familjer hon tidigare undersökt då de var gömda. I början av 1999 hade alla fått uppehållstillstånd av humanitära skäl. Föräldrarna konstaterar att det  trots allt »lönade sig« att hålla ut som gömda, men flera var bittra över att de inte fått permanent uppehållstillstånd på egna skyddsbehov.

Vårdansvar för gömda barn
I många europeiska länder har personer som vistas illegalt i landet delvis tillgång till välfärdssystemet, skriver utredarna. Det är inte ovanligt att det i de länderna finns stora grupper som vistas där illegalt, antingen efter att ha fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd eller utan att ens ha sökt.

»Bakgrunden till det svenska systemet att tillse att avlägsnandebeslutet verkställs är att det anses angeläget att alla som bor i landet har samma rättigheter och omfattas av samma välfärdssystem.

Inom ramen för nu gällande principer är det, enligt Invandrarverkets uppfattning, tveksamt att medge delvis tillgång till välfärdssystemet för personer som vistas illegalt i landet. Verket anser att denna tveksamhet också gäller de gömda barnen, även om dessa inte själva medverkat till situationen.«

Utredningen föreslår dock att landstingen får vårdansvar också för gömda barn och att kostnaderna löses i förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet.