Bara en av tjugo långtidssjukskrivna fick rehabilitering 1997. Det var en kraftig nedgång jämfört med 1995, då var femte långtidssjukskriven fick rehabiliterande insatser. Förra året fanns det 405000 personer med förtidspension eller sjukbidrag och ( i november) 165000 långtidssjukskrivna. Förtidspensioner och sjukersättningar kostade  53 miljarder kronor under 1998.

De siffrorna redovisades av hur-projektet vid Karolinska Institutet i våras. hur står för »Hälsoekonomisk utvärdering av rehabilitering«. hur-projektet har koncentrerat sig på tre sjukdomsgrupper, som tillsammans står för 60 procent av alla långtidssjukskrivningar: ryggont, hjärt- och kärlsjukdomar samt astma. Projektet har pågått i fyra år

hur-projektet visar alltså att det är många förtidspensionerade och långtidssjukskrivna som inte blir rehabiliterade. Samtidigt visar de praktiska försök som gjorts att rehabilitering ofta är effektiv och innebär att många kan lämna sjukskrivningen och återgå till arbetslivet.

Ett exempel är den testgrupp kvinnor med ryggont som gick igenom ett så kallat beteendemedicinskt program – träning tillsammans med sjukgymnast och inlärning av förändrat beteende. I gruppen minskade antalet förtidspensioneringar med 20 procent.

I höst fortsätter hur-projektet att granska de ekonomiska effekterna av ökad rehabilitering. Några siffror redovisar man ännu inte, konstaterar bara att här finns det miljarder att spara.

Varför satsas då inte mer på rehabilitering? Ofta är det gränser mellan olika huvudmän som spökar. De insatser som görs av en huvudman ger vinst hos en annan. Om sjukvården rehabiliterar någon är kanske försäkringskassan den stora vinnaren, om kommunen ser till att någon återvinner sina funktioner är det kanske sjukvården som sparar på uteblivna sjukbesök.

Samordning på försök
Under 1990-talet har det dock pågått försök med samordning mellan sjukvård, socialtjänst och försäkringskassa, dels i finsam-projektet, som pågick i tolv kommuner i fem län fram till 1997, dels i uppföljaren socsam, som ska pågå fram till och med nästa år. I finsam-projektet sparade försäkringskassan under tre år drygt 150 miljoner kronor, men sjukvårdens kostnader påverkades inte (vare sig positivt eller negativt).

Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att följa och utvärdera de försök som pågår inom ramen för socsam. Överdirektör Nina Rehnqvist anser att det finns mycket att vinna på bättre samarbete utan att andra värden hotas. finsam innebar till exempel inte att grupper utanför försöket, äldre och barn, fick sämre vård.

– Vi försöker nu kartlägga vilka hinder och motkrafter det finns för samarbete över huvudmannaskapsgränserna, säger Nina Rehnqvist. Det handlar inte alltid om pengar. Det kan också handla om brist på samsyn om vad som är möjligt och också vilket perspektiv man har. Inom socialtjänsten präglas man till exempel av den rättighetslagstiftning som gäller, medan sjukvården präglas av skyldighetslagstiftningen.

I Malmö har kommunen satsat på att samla all rehabiliterande verksamhet under ett tak, Kommunens Rehabiliteringsavdelningar kra. Målet är att dels slussa ut alla färdigbehandlade patienter från akutsjukhuset (umas), dels att rehabilitera så många som möjligt till eget boende. Verksamhetschefen Anders Ekberg räknar med att kommunen sparar någon miljon kronor om året.

Allt under ett tak
Ungefär samtidigt som kra i Malmö startade sin verksamhet införde Marks kommun i Västergötland en ny, sammanhållen rehabiliteringsverksamhet för äldre och funktionshindrade i kommunen. Målet är »att nå ett rehabiliteringsinriktat arbetssätt hos vårdpersonalen«.

Under 1998 skrevs 147 personer in för intensivträning vid Rehabcenter, den korttidsavdelning där personer som drabbats av skada eller sjukdom tränas för att klara sin vardagliga livsföring bättre. Av de 147 bedömdes 68 behöva bo i särskilt boende när de skrevs in, men hälften av dem kunde istället flytta hem igen. På samma sätt minskade de som behövde hemtjänst från 79 till 41.

Enligt utvärderingen har kommunen sparat mer än fem miljoner kronor (i en budget på 38 miljoner kronor) under året tack vare det minskade behovet av hemtjänst och särskilt boende.