Hur känns det? frågar David. Hans blick är varm.
De bruna ögonen lyser. Känns? Det känns fint.
Alldeles varmt i kroppen, lugnt och rofyllt.
Jag sitter på en pall i ett kök och har nyss fått healing.

Några timmar tidigare skakade jag för första gången hand med David Rabinowitsch, en healingutbildad sjuksköterska från usa. Vi satte oss tillrätta på varsin pinnstol vid köksbordet. Genom det öppna fönstret fläktar en härlig sommarvind, några barnröster hörs på avstånd.

Först ska vi centrera oss, säger David. Han ber mig andas tre djupa andetag, sedan fortsätta andas med djupa andetag, andas in genom fötterna... Fötterna? Fast det låter underligt känns det okey och naturligt där jag sitter på stolen. Långsamt andas vi gemensamt, han på sin stol och jag på min, bit för bit genom kroppen; först benen sedan magen, bröstet, axlarna, halsen. När vi andats igenom hjässan uppmanar han mig att ta tre djupa andetag på nytt. Sedan är det slut. Jag öppnar ögonen. Det känns vilsamt och rofyllt i kropp och huvud. Avspänt och samtidigt känner jag mig mer närvarande än förut, ungefär som efter en kort tupplur. En blick på klockan visar att det tog fem minuter. Fem minuter! Är detta healing, undrar jag skeptiskt? Är det allt? Kan jag göra det själv?

Ja, all healing är i grunden självhealing, svarar David. Och visst, det tog bara fem minuter. Det borde alla ha tid att ge sig någon gång under dagen, inte sant?

Alla sänder ut energi
Centrering lär han ut till både patienter och sjuksköterskor i sitt arbete som lärare och sjuksköterska i usa. Det är en enkel metod för att komma i balans, att hålla utbrändhet borta. Men många invänder: »Jag hinner inte.«

Tänk att inte ens kunna ge fem minuter till sig själv! Om du inte kan ta hand om dig själv hur ska du då kunna lära patienterna att de måste ta hand om sig själva? frågar David.

Nu ska vi prova om du känner din energi, fortsätter han. Du känner av andras energi när du går in i ett rum. Vad vi gör är att medvetet utnyttja den energi, som alla sänder ut. Vi använder den till att hela, till läkning.

Han ber mig gnugga mina handflator mot varandra och sedan omväxlande föra dem emot varandra och från varandra, ungefär som när man formar en deg eller håller en boll. Jag blundar och känner små pirrande stickningar i handflatorna när jag för ihop händerna. Känslan avtar när jag drar isär dem. Det får mig att tänka på magneterna jag har på båda sidorna i akvariet. Sätter jag dem fel repellerar de med kraft, hamnar de rätt sugs de mot varandra.

Precis, säger David. Magnetism är energi. Det du känner är dina egna energier som strömmar ut från hela kroppen och omger den som fält. Han visar en bild på en människa omgiven av flera lager fält. En välutbildad healer känner av de olika lagren och använder dem i sin behandling, förklarar David. Tomhet eller hål i fälten berättar om sjukdom eller blockeringar i energierna.

Kroppens sju chakrapunkter
Innan vi ska gå vidare till Terapeutic Touch-metoden vill han lära ut chakrabalansering. Det är ytterligare en självhealingmetod, som syftar till att få kroppens sju chakrapunkter eller energihjul i balans.

David och jag flyttar köksbordet och sätter oss på varsin pinnstol, så att vi hamnar mitt emot varandra på köksgolvet. Sommarvinden genom det öppna fönstret får de gula gardinerna att dansa. Vi tar av våra skor. David lägger vänstra benets vrist över det högra knät. En hand på vristen den andra på knät. Han blundar och instruerar mig att andas lugnt och göra detsamma som han. Koncentration. Efter en liten stund byter vi ben, och gör om samma sak med det andra benet. Med en hand på vristen läggs den andra på höften så att kroppen vrids en aning. Rörelsen för tankarna till en yogaställning som ger precis samma ryggradsvridning. David nickar – många av övningarna känner taichiutövare igen, eller yogafolk, eller – sjukgymnaster.
»Say hello till gudarna«
Rörelserna mjukar upp stela leder och muskler. Blodet strömmar bättre och chakrapunkterna, som är desamma som akupunktörer använder i sitt arbete stimuleras. När stelhet och spänningar som blockerar löses upp strömmar energierna lättare. Vi fortsätter. En hand på magen den andra på solarplexus, andas lugnt. Blunda, koncentration. En hand på bröstet, den andra på halsen där en chakrapunkt finns. Fortsätter med en hand på halsen, en på huvudet. Chakrabalanseringen avslutas med en hand på huvudchakrat och den andra sträckt upp i luften med handflatan utåt. Det drar lite i muskler som är ovana att sträckas. Annars känns inget speciellt. Say hello till gudarna, ler David och viftar med ena handen i luften. Så är det klart.

Kroppen känns lugn och huvudet är förunderligt lätt. Allt som spelar roll är här och nu. Tankar som vanligtvis tynger är –avlägsna. Oväsentliga. Allt är vila.

Upplevelsen liknar känslan efter yoga eller efter en skön löpvända i skogen eller efter en lång promenad.

Men en envis tanke bryter fram: Är detta verkligen healing? Det är väl snarare friskvård att med mjuka rörelser sträcka på kroppen. Inte kan väl jag som sjuk heala mig själv. David förklarar lugnt: Healern sätter i gång processen men helandet gör du själv, det är därför patienten ska lära sig rörelserna för att dagligen utföra dem själv. Det är fel att tro att man som sjuk bara kan överlämna sig i någon annans händer – du måste göra helandet själv, med hjälp javisst, men ansvaret är ditt.

Fungerar även på skeptiker
Holistiska sjuksköterskor använder metoden på alla slags patienter, fortsätter David. Det fungerar även om man inte tror på varken metoden eller begreppet med energier, hävdar han. Egentligen ägnar sig alla sjuksköterskor åt healing, men omedvetet. Det gör de varje gång de månar om och tar hand om en patient, hävdar David. Längtan att hela lockade dem en gång till yrket. Det är lätt att glömma det när pressen ökar.

Han vet vad han talar om. Själv blev han utbränd och jobbade med helt andra saker några år, innan en kurs i holistic nursing fick honom tillbaka till professionen fast med en annan ingång. Han ville hålla fast vid det som fått honom att bli sjuksköterska, nämligen viljan att hjälpa andra, men utan att glömma bort sig själv.

Nu ska jag visa dig Terapeutic Touch, säger David. Äntligen! tänker jag, som gärna vill ha, ta emot och inte alls vill förstå vad det är för fel med det. Det är himla skönt att lämna över sig. Bli omhändertagen. Är det något särskilt problem du har som du vill bli behandlad för, säger han. Överväger snabbt om jag ska säga något om diagnosen jag fick i går, bältros, men säger inget. Inte heller något om min krassliga mage eller reumatiska knän. Vill se vad han går för.

Som en skyddande filt
Sätter mig på en pall, blundar och anar Davids rörelser. Hur han går runt mig och håller sina händer några centimeter från min kropp först på framsidan över ansikte, bröst, mage ner över benen och fötterna. Långa svepande tag. Jag känner en intensiv värmestrålning från hans händer där han stannar extra länge över magen och sedan knäna. David arbetar intensivt, fortsätter till ryggen. Värmen känns särskilt trevlig på ryggen ovanför mitt bältrosutslag. Mer där, tänker jag, men säger inget. Försöker beskriva för mig själv hur det känns, men det blir inte mer än: skönt, rogivande, en känsla av att inneslutas i ett varmt omhändertagande, som om jag packas in i en osynlig skyddande filt.

Har ingen aning om hur länge det varar. Enligt böckerna jag läst ska en session vara i femton till tjugo minuter... Som avslutning grundar han mina fötter genom att hålla sina händer en bit ovanför dem och så är det över. När jag öppnar ögonen står David där med förväntansfull min. Hur känns det?

– Skönt. Tryggt, en varm känsla, som att vara ett litet barn igen. Trött.

Han nickar. Några känner ingenting, andra har beskrivit upplevelsen ungefär så.

Jag märkte en energiförlust vid magen, säger han. Vad säger du om det? Och vid knäna.

Men ryggen och bältrosen säger han inget om. Ha! Fast å andra sidan påverkar detta virus en nerv som går runt kroppen som ett bälte. Har ingen lust att utreda det. Vill bara vara tyst och vila i kroppens ro.

Vi tar adjö. På tåget söderut somnar jag trots att klockan bara är sju.