24000 kronor – tjänar Annette privat

Annette Liljegren är distriktssköterska och tjänar 24 000 i månaden. Ingen dålig lön, »men egentligen borde en vidareutbildad sjuksköterska ha en ingångslön på 25 000 i månaden«, anser hon.

Annette Liljegren arbetar på vårdcentralen i Älta, sydväst om Stockholm. Ältapraktiken drivs i privat regi, vilket i sig inte är särskilt ovanligt längre. Ovanligare är det att en av de två delägarna är sjuksköterska. Från att ha drivits av Praktikertjänst i åtta år äger, sedan den 1 juli i år, en läkare och en sjuksköterska 50 procent var av aktieposterna.

– Den nya ledningen lovade att höja våra löner med en gång och det löftet höll de, berättar Annette Liljegren.

Den 1 september höjdes hennes lön från 19 500 kronor till
24 000 kronor. Vad alla andra har vet hon inte exakt, bara att sjuksköterskornas löner inte skiljer sig särskilt mycket åt. »Vi är jätteglada allihop«, säger hon. Men å andra sidan: helnöjd med sin lön är man väl aldrig. Och Annette Liljegren anser definitivt att sjuksköterskor som yrkeskår har fel löneläge.

– Distriktssköterskor och andra med längre påbyggnads-utbildningar borde ha en ingångslön på 25 000 och upp till 30 000 beroende på erfarenhet och ytterligare kompetensutveckling.

Gillar att ha mycket på gång
Annette Liljegren blev färdig sjuksköterska 1976. Hon började sin yrkeskarriär med tre år inom kardiologi, utbildade sig sedan till företagssköterska och arbetade som det i 13 år. 1992 flyttade hon från Linköping till Stockholm och började då inom sjukhusansluten hemsjukvård på ett litet sjukhus. Hon blev färdig distriktssköterska 1999 och har arbetat på vårdcentral sedan dess. På Ältapraktiken började hon i februari förra året.

Hon beskriver sig själv som en person som är öppen för att prova på olika saker och som gillar att ha mycket på gång. Hon tycker det är roligt att arbeta både med barn och vuxna och delar sin tid mellan distriktssköterskemottagningen och barnavårdscentralen. Hon tycker också om den utveckling det innebär att delta i olika projekt. Just nu är Annette med i ett överviktsprojekt.

– Övervikt börjar efter graviditeten för många kvinnor och
här går personalen in redan vid mödravården och barnavårdscentralen och diskuterar livsstilsfrågor. Vi har också inlett ett samarbete med en specialistklinik för överviktiga, berättar hon.

Förutom gemensamma verksamhetsmål för hela Ältapraktiken har personalen individuella planer för sin kompetensutveckling. Man vet vad som krävs för att ha möjlighet att höja sin lön. För Annette Liljegrens del innebär det bland annat utbildning inom barnhälsovård.

Så hur kommer det sig att en vårdcentral har ekonomiska möjligheter att satsa så mycket både på löner och på personalens välbefinnande? Var finns haken?

Annette Liljegren berättar om ett medvetet kvalitetsarbete som två gånger har resulterat i utmärkelsen Primärvårdens Guldspruta. 1998 fick de 55 000 kronor som satsades på fortsatt kvalitetsarbete och året därpå ytterligare 100 000 som gick direkt till personalens kompetensutveckling.

Hon beskriver också sin chef, delägaren och sjuksköterskan, Ulla Winnberg, som en verklig »coach« och idéspruta. Bra på marknadsföring och på att söka projektpengar. Så har Ältapraktiken också fått bidrag från hälso- och sjukvårdsnämnden för att utveckla modellen för behandling av överviktiga och från eu för att utveckla personalens kompetens.

Påhittigheten begränsas inte till bidragsansökningar. Vårdcentralen har sedan ett år tillbaka en kvällsöppen vaccinationsmottagning och på somrarna seglar personalen ut – även på sina lediga dagar – i Stockholms skärgård för att tbe-vaccinera skärgårdsbor. I Älta har man gjort tillgängligheten till en affärsidé och vaccinationsverksamheterna har visat sig vara inkomstbringande.

Alla har kontroll över vad de handlar
Avtalet med Stockholms läns landsting är inte förmånligare än för andra vårdcentraler. Men administrationskostnaderna har gått ned sedan Ulla Winnberg och hennes läkarkollega övertog driften från Praktikertjänst. En platt organisation kräver mindre administration. Sjuksköterskor och läkare har tydliga ansvarsområden som diabetes, it och data, vaccinationer. Det har gjort chefer överflödiga.

– Det handlar om kontroll över ekonomin, säger hon. Att alla har kontroll över vad de handlar helt enkelt. Precis som hemma.

Dessutom är Ulla Winnberg av den bestämda åsikten att personaltrivsel är lönsamt. Ett medvetet ledarskap innebär att alla blir sedda och bekräftade, det skapar god anda och bra arbetsinsatser, säger hon.

Att det går bra för företaget kommer alla till del. Sambandet mellan lönsamhet och lönenivå är tydligt på Ältapraktiken. Sambandet mellan höga löner och facklig aktivitet är däremot obefintligt. Sedan Annette blev privatanställd har hon själv förhandlat om sin lön. »Jag har blivit bättre och bättre på att tala om vad jag är bra på«, säger hon. Och på den nuvarande arbetsplatsen är lönesättningen än så länge sådan att man inte ens har pratat ihop sig kolleger emellan inför lönerevisionen.

Löneläget är högt, löneskillnaderna mellan sjuksköterskorna små och lönekriterierna tydliga. Viljan att ta på sig nya och flera arbetsuppgifter vägs in, liksom hur arbetsuppgifterna utförs. Stor vikt läggs vid bemötandet av patienterna. På Älta vårdcentral är det inte på de nyanställda som pengarna satsas. Det är Annette glad för.

– Man ska inte behöva byta arbete för att få upp sin lön. Arbetsgivare förlorar mycket erfarenhet och kompetens genom att ge högre lön till nyanställda än till dem som har arbetet länge.

Hon saknar inte den fackliga närvaron i löneförhandlingarna och ser heller inte sin arbetsgivare som en motpart.

Ulla Winnberg anser att hon skulle ha haft svårt att leda arbetet om hon inte kunnat särskilt satsa på sjuksköterskornas löner.

– Sjuksköterskor borde med högt buret huvud inse att de är värda en hög lön. Det är ingen snällhet att höja deras löner kraftigt. Det är en självklarhet.