Behandling av hiv och aids
Hiv (humant immunbrist virus) smittar via blod eller slemhinnor och ger en kronisk infektion som angriper de immunologiska försvarscellerna och bryter ned immunförsvaret.
Liksom andra virus saknar hiv egen ämnesomsättning. För att föröka sig måste hivviruset bygga in sig i levande värdceller. Främst angrips olika vita blodkroppar, bland annat så kallade T-hjälparceller, som ingår i kroppens immunförsvar.
Efter att ha smittats kan man känna sig frisk under lång tid. Men infektionen är aktiv även under den asymtomatiska fasen och det bildas snabbt stora mängder av virus. Till slut sjunker halten av T-hjälparceller i blodet. Immunförsvaret bryts långsamt ner. Symtom som svamp i munhåla och bältros samt perioder med feber, trötthet, hudbesvär, diarréer och viktminskning är vanligt förekommande.
Utan behandling utvecklas aids (acquired immuno deficiency syndrome, på svenska förvärvat immunbristsyndrom). En rad opportunistiska infektioner kan tillstöta, liksom tumörer som Kaposis sarkom, lymfkörteltumörer (lymfom) och demens. Till sist blir sjukdomen så allvarlig att den hivsmittade avlider.
Redan 1987 kom den första bromsmedicinen AZT.
Läkemedlet är en så kallad nukleosidanalog och fungerar som en falsk byggsten när hiv ska kopiera sig själv för att ta sig in i och infektera en ny cells arvsmassa.
Den verkliga revolutionen inom behandlingen av hiv och aids skedde dock först för cirka fem år sedan. Ungefär samtidigt som man lärde sig mäta virusmängder i blod, kroppsvätskor och vävnader började man ge antiretroviral kombinationsbehandling med minst tre olika läkemedel. Med kombinationsbehandlingen minskar virusets förmåga att mutera och skapa nya varianter som är resistenta mot enskilda mediciner. Genom en skräddarsydd behandling med flera typer av läkemedel minskar alltså risken för resistensutveckling.
Även personer som tidigare varit svårt sjuka kan i dag leva ett »normalt« liv. Sjuklighet och dödlighet har på kort tid reducerats kraftigt i västvärlden. På Huddingeuniversitetssjukhus har det till exempel skett en nära 90-procentig minskning av aidsinsjuknandet sedan 1995. Behandlingen gör dock varken att man blir botad eller upphör att vara smittsam. Ingen kan heller med säkerhet bedöma de långsiktiga konsekvenserna.