Alla höjer sina löner

Nyligen, när jag var i Västerås och talade på kommun- och landstingsdagarna som kristdemokraterna arrangerade, kom några av medlemmarna fram till mig och berättade att de hade svårt att känna igen sig i vår lönestatisk som de läst, eller hört om, i medierna.

Jag tänkte därför berätta vad som ligger bakom statistiken och hur förbundet arbetar för att ytterligare öka lönerna för sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker.

Den statistik vi använder är partsgemensam, det vill säga att vi använder samma sifferunderlag som arbetsgivarna, och statistiken baseras på de löneuppgifter som tagits fram av dem. Uppgifterna omfattar drygt 60 000 medlemmar som, enligt statistik från november 1999, har en medellön på cirka 18 500 kronor i månaden. De som exempelvis pensionerats eller nyanställts ingår inte i just denna jämförelse. Däremot är de som har chefsbefattningar inkluderade. Räknar vi bort dem är medellönen cirka 17 900 kronor i månaden.

Vårdförbundets femårsavtal från 1996  har gett medlemmarna en löneökning på i snitt 26 procent fram till 1999. De medlemmar som jag talade med i Västerås trodde inte att det kunde stämma att lönerna ökat så mycket, de hade andra erfarenheter.

Och jag kan förstå att de är skeptiska om de själva, och de som de arbetar tillsammans med, tillhör de 50 procenten som ligger under medellönen. Jag är också tacksam för att de ifrågasätter och framför sina frågor. Det är oerhört viktigt för förbundet att ha en dialog med medlemmarna i det strategiska arbetet med att öka lönerna och förbättra arbetsmiljö och arbetsvillkor.

Ett skäl till att det kan vara svårt att tro på den positiva utvecklingen av medlemmarnas löner är att utgångsläget från början var så dåligt, med mycket låga löner. Och även om det ser bra ut nu, och statistiken visar att vi är på rätt väg, så är medlemmarna fortfarande felavlönade. Vi är inte framme vid målet.

Men för varje år som vi får bättre och bättre avtalsresultat så ökar vi våra löner i relation till övriga yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Det viktigaste är dock att, när fler nu kan komma upp i månadslöner som ligger en bra bit över
20 000 kronor, är det en signal om att sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker, genom att vara med och strategiskt planera sin yrkes- och lönekarriär, kan förändra sina löner. Dessa möjligheter har inte alla sett ännu. Tidigare, när alla hade lika låga löner, var löneutvecklingen så gott som obefintlig. Men ju större löneskillnader vi har i medlemskåren desto större blir också våra möjligheter.

När vi i samband med avtalet 1996 på allvar gick över till ett individuellt och differentierat lönesystem, hördes många kritiska röster som hävdade att en stor del av medlemmarna inte skulle få någon löneökning över huvud taget.

Men en granskning av statistiken över medlemmarnas löneökningar mellan 1997 och 1999 som Vårdförbundet har gjort visar att det individuella lönesystemet i stort sett gav alla medlemmar högre löner. Av drygt 60 000 sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker var det bara 388 som hade kvar samma lön som tidigare.

Detta visar att det inte behövs några lönegarantier för att få en positiv löneutveckling.

Detta lönesystem ställer också högre krav på det fackliga arbetet eftersom det innebär att lönearbetet inte bara koncentreras till själva förhandlingsförfarandet, utan pågår året om över hela landet. Dessutom gäller inte dessa lönediskussioner bara kronor och ören, utan även arbetsmiljö- och arbetsvillkorsfrågor. Mycket av arbetet handlar om att på ett övergripande sätt förbättra arbetssituationen för Vårdförbundets medlemmar. Och en av förbundets styrkor är att vi har en helhetsbild av behov och resurser i till exempel en kommun eller ett landsting. Förutsättningar som påverkar lönerna både för individen och för en hel yrkesgrupp.

Ett exempel på en viktig fråga som Vårdförbundet nu ska arbeta mycket med är de låga lönenivåerna bland de medlemmar som är över 50 år. Det bör av flera skäl ligga i arbetsgivarnas intresse att öka lönerna för denna grupp. Bland annat för att visa att detta är ett yrke där det är möjligt att ha en löneutveckling hela yrkeslivet – inte bara de första åren.