Besvär efter undersökning av ögonen togs inte på allvar

Sjuksköterskan bagatelliserade patientens symtom efter ögonundersökningen och dokumenterade inte sina samtal med distriktssköterskorna på kvinnans vårdcentral.

Den 85-åriga kvinnan hade tidigare opererats för starr och sökte ögonmottagningen därför att hennes syn hade blivit sämre.

Patienten fick pupillvidgande droppar och vid undersökningen konstaterades det att hon hade grå starr på höger öga.

Efter besöket blev 85-åringen illamående och kräktes, hon kunde inte se på höger öga som också smärtade, och hon fick svår huvudvärk. 

Hennes distriktssköterska kontaktade dagen därpå ögonmottagningen där sjuksköterskan förklarade att kvinnans symtom kan förekomma efter den typ av behandling som patienten fått.

En annan distriktssköterska kontaktade senare samma dag åter ögonmottagningen och talade med samma sjuksköterska som gav samma svar.

Ytterligare en dag senare kontaktade en distriktssköterska regionsjukhusets ögonklinik för kvinnans räkning. Patienten uppmanades då att omedelbart ta en ambulans till kliniken.

Där konstaterades ett kraftigt förhöjt tryck i höger öga och patienten opererades för akut glaukom.

Kvinnan anmälde ärendet till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Det anmäldes också enligt lex Maria till Socialstyrelsen.

Den anmälda sjuksköterskan skriver i sitt yttrande till Socialstyrelsen och senare till nämnden att den distriktssköterska som ringde upp honom hade undrat om yrsel och irritation i ögat kunde vara läkemedelsbiverkning.

Han hade gett ett allmänt svar att patienten kunde få övergående irritationer av pupillvidgande droppar.

Ingenting särskilt hade kommit fram under läkarbesöket och yrseln trodde han hade någon annan orsak.

Sjuksköterskan skriver att han förutsatte att den kollega som ringde honom kontaktade distriktsläkaren. Om han hade haft direkt kontakt med patienten skulle han ha rekommenderat henne att kontakta läkare angående yrseln.

Han journalförde inte telefonkontakterna eftersom han i brist på anvisningar tolkade det som om blanketterna för telefonrådgivning skulle användas vid kontakt med patienter och anhöriga.

Socialstyrelsen tog i sin utredning inte ställning i ansvarsfrågan eftersom ärendet var anmält till Ansvarsnämnden men konstaterade att klinikens dokumentationsrutin inte följdes.

Rutinen innebar att en färdig mall skulle fyllas i vid telefonrådgivning. Socialstyrelsen konstaterade också att det är verksamhetschefens ansvar att se till att gällande rutiner är dokumenterade, aktuella, kända och tillgängliga.

Akut glaukom är en ovanlig men känd komplikation i samband med pupillvidgning som kräver omedelbar åtgärd, skriver nämnden i sin bedömning.

Enligt sjuksköterskan på ögonmottagningen fick han bara veta att 85-åringen hade problem med yrsel och irritation i ögat.

Men Ansvarsnämnden konstaterar att det av den väl förda dokumentationen på distriktssköterskemottagningen tydligt framgår att två sjuksköterskor vid olika tillfällen noterat patientens problem med huvudvärk, ögonsmärtor, illamående och kräkningar.

Ingenting talar för att symtomen inte framfördes till sjuksköterskan på ögonmottagningen.

Sjusköterskan på ögonmottagningen tycks inte ha rådgjort med någon läkare, utan har själv rekommenderat att patienten skulle avvakta. Han är därför ansvarig för att rätt behandling dröjde, en fördröjning som kan ha bidragit till den bestående synskada som uppkom.

Nämnden skriver att dokumentation ska göras  vid all patientrådgivning, oavsett om kontakten tagits av patienten själv, anhöriga eller av sjukvårdspersonal och ger sjuksköterskan en erinran för de fel han begått. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 1915/00:b6).