Byter ordförandestolen mot skolbänken

Sjuksköterskans status har höjts och hennes yrke och kunskap har blivit mer accepterat tack vare de senaste årens kvalitetsarbete, säger Anne-Marie Wohlin, som avgick som ordförande i SSF för en månad sedan.

11 november 2002

»Kvalitetsarbetet!« Anne-Marie Wohlins svar är snabbt och bestämt när hon får frågan om vad som framför allt präglat utvecklingen av sjuksköterskans profession under hennes nu avslutade tolv år som ordförande i SSF, Svensk sjuksköterskeförening. Och där anser hon att SSF haft en ledande roll.

? Även om sjuksköterskor i alla tider arbetat med kvalitet, har vi inte alltid sett vad vi gör, dokumenterat eller värderat arbetet. Därför har kvalitetsarbetet varit så viktigt, säger hon när vi pratas vid i ett rum på bottenvåningen i Sjuksköterskornas hus på Östermalm i Stockholm.

I hennes gamla ordföranderum två trappor upp huserar numera efterträdaren Birgitta Engström (se sidan 32).

Ett par saker fick avgörande betydelse för kvalitetsarbetet, menar Anne-Marie Wohlin. Dels att SSF lärde sig av de engelska sjuksköterskorna och översatte deras modell (DISSY) och dokumenterade enligt Vipsmetoden, trots att flera omvårdnadsforskare ifrågasatte att man kunde göra så.

? Jag menade dock att vi måste göra det om det inte fanns något annat som var bättre och det fanns det inte. Modeller är viktiga eftersom de lockar fram den kunskap som finns men inte satts på pränt. Därmed kan kunskapen föras vidare genom dokumentation och reflexion.

Avgörande var också att ssf lyckades få en kunnig och drivande projektledare, säger hon.

? Vi samlade också alla forskare, ett 20-tal, som visste vad kvalitetsarbete var. Syftet var att se vad forskningen kunde bidra med, till exempel hur man kunde mäta och utvärdera kvalitet. Resultatet blev att de första kvalitetsindikatorerna formulerades inom omvårdnaden.

Fick en acceptans
Kvalitetsarbetet har varit nyckeln till så mycket annat, menar Anne-Marie Wohlin. Hon berättar med stolthet om hur SSF:s konferenser ute i landet lockade över 600 deltagare »många kom dit med bussar från andra orter«, om den utbildningsverksamhet som kom i gång, om alla engagerade sjuksköterskor, om hur diskussionen startade överallt och om hur man provade olika modeller.

? Genom det här arbetet fick vi en acceptans i samhället att sjuksköterskor arbetar med kvalitet och det har höjt deras status. Det har dessutom inneburit förbättringar för patienterna, säger hon.

Den nya treåriga sjuksköterskeutbildning som kom i gång 1993 (i dag finns det drygt 22 000 aktiva sjuksköterskor med den utbildningen) har bidragit till utvecklingen, tycker Anne-Marie Wohlin. Studenterna i dag lär sig mer om metodutveckling av lärare med magisterutbildning och kliniska lektorer. Något som med tiden ger ökad yrkeskunskap.

Statushöjningen visar sig även på ett annat sätt, menar hon. Sjuksköterskor är chefer: verksamhetschef, avdelningschef och chefssjuksköterska.

? Och i kommunerna har vi fått medicinskt ansvariga sjuksköterskor, masar. Sjukvården i kommunerna skulle aldrig ha fungerat utan dem.

Ny syn på forskning
Ett annat område har bidragit till sjuksköterskornas statushöjning: omvårdnadsforskningen. Nästan 400 sjuksköterskor har disputerat sedan 1977 och bara nu i höst tillkommer ytterligare ett 30-tal. I Sverige finns dessutom 17 omvårdnadsprofessorer.

? Synen på sjuksköterskornas forskning har ändrats mycket. Resultatet efterfrågas och har betydelse för att vården i högre utsträckning kan bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Även forskarnas status har höjts. Ett viktigt samarbete är det som ssf har med sbu, Statens beredning för medicinsk utvärdering, att sammanställa vad som är evidensbaserad omvårdnad, säger Anne-Marie Wohlin.

Trots detta, menar hon, uppskattas inte alltid forskarnas arbete ute i verksamheten. Fortfarande har de svårt att få tjänster inom vården där de kan fortsätta att använda sina kunskaper.

? Det är en utmaning för både ssf och Vårdförbundet att ändra på det, säger hon.

Tillhörde Vårdförbundet
När Anne-Marie Wohlin blev ordförande 1990 var ssf en yrkesorganisation inom Vårdförbundet. I dag är ssf en fristående förening och det tycker hon är bra.

Förhållandet SSF-Vårdförbundet har varit och är fortfarande litet speciellt. Av och till har det funnits tydliga motsättningar. I början av 80-talet ville många sjuksköterskor att ssf skulle lämna Vårdförbundet (eller shstf som förbundet hette då). Majoriteten av landets sjuksköterskor ville dock ha kvar dubbelanslutningen.

Men genom bodelningen 2000 upphörde den obligatoriska dubbelanslutningen.

Samarbetsproblem
? Av och till har det funnits samarbetsproblem, men för det mesta har det fungerat bra, till exempel när det gäller kvalitetsarbetet och synen på att sjuksköterskorna behöver ett eget vetenskapligt forum. Vi har också varit överens om ssf som mötesplats för att utveckla det gemensamma inom professionen.

Anne-Marie Wohlin säger att hon av och till känt att företrädare för Vårdförbundet sett ssf som en konkurrent och att hon aldrig riktigt förstått varför.

? Min uppfattning är klar. Det behövs två organisationer för att hävda professionen. Vårdförbundet som facklig organisation, SSF för att fördjupa det egna kunskapsområdet inom professionen.

Anne-Marie Wohlin har lämnat sitt ordföranderum, men lämnar inte SSF för gott. Hon har lovat att finnas till förfogande två år till, bland annat för att dokumentera det som hänt under hennes ordförandetid.

? Jag har inget nytt jobb på gång. I stället ska jag fräscha upp mina psykiatrikunskaper och fortsätta mina studier på gestaltakademin. Om allt går som det ska, kommer jag att vara klar gestaltterapeut om tre år, säger hon.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida