Psykologen Malin Khoso har i sitt psykologexamensarbete djupintervjuat sju kvinnor med amningsproblem som gjorde att de slutade amma tidigare än de hade planerat.

– Deras berättelser om amningsperioden präglas av upplevelsen att inte kunna mätta sitt barn. Flera kvinnor påpekade att de ibland kände sig som sämre mödrar för att de inte ammade, säger Malin Khoso.

Kvinnorna var främst bekymrade över att deras barn inte fick del av de näringsmässiga och immunologiska fördelarna med bröstmjölk och flera av dem fick skuldkänslor då de kom i kontakt med amningsrön om de långtidseffekter på hälsan som amning har.

Problem på bb
För alla mammorna var amningen problematisk under bb-tiden. En del fick inte det stöd de önskade sig, andra fick flera men motstridiga råd som ökade osäkerheten. Amningen kändes svår att genomföra och flera av kvinnorna kände sig otillräckliga och osäkra på om barnet fick i sig tillräckligt.

– För en kvinna som redan är lite osäker på amning eller moderskap kan ett väl fungerande första möte vara betydelsefullt för att öka tryggheten och tilliten inför den stundande amningen. Men kvinnorna i undersökningen  upplevde inte en sådan första amning.

Kände sig avvisade
För de flesta fortsatte amningsproblemen då de kom hem. Amningen upplevdes som olustig och kravfylld och skapade stress och känslor av maktlöshet och frustration. Mammorna tyckte att den tog mycket tid och spädbarnets stora beroende kändes ansträngande och svårt att tillfredsställa.

– Flera av kvinnorna beskrev hur barnets oförmåga at få ut mjölk ur bröstet fick dem att undra om det var något fel på den mjölk de hade att erbjuda. Ett par kvinnor kände sig avvisade av barnet som inte ville ta emot vare sig mjölk eller den närhet mammorna erbjöd vid amningsstunderna.

Alla kvinnorna kände en lättnad då de gick över till bröstmjölksersättning. Barnet blev mätt och nöjt – det skulle  överleva. De välkomnade den känsla av kontroll som flaskmatningen innebar och att de kunde dela ansvaret för matningen med barnets far.

Samtidigt skapade övergången till flaskmatning med bröstmjölksersättning nya tvivel på den egna förmågan att vara en god mor. Mammorna var också oroliga för att deras beslut ska påverka barnets framtida hälsa negativt.

Även om amningen kändes omöjlig att fortsätta med då de var mitt i den kände flera kvinnor i efterhand att de hade haft en valmöjlighet och de var osäkra på om de hade tagit ett riktigt beslut.

– Några kvinnor var rädda för att de gått miste om den unika närhet som amning anses innebära, eftersom den blev kortvarig och så känslomässigt påfrestande att det inte fanns utrymme för närhet och emotionell kontakt.

Bara en kvinna i undersökningen hann uppleva att amningen kunde innebära emotionell närhet innan hon gick över till flaskmatning.

Bättre överblick
Men vissa av kvinnorna tyckte att det var bra att skilja på närhet och näring. Det blev lättare att få överblick över matintaget och att avgöra om barnet skrek av hunger eller för att det ville vara nära.

– En del av kvinnorna kritiserades av omgivningen då de flaskmatade, andra tyckte sig märka granskande blickar eller menande kommentarer. Några kände också skam över att offentligt mata barnen med nappflaska.


LÄSTIPS
Khoso M: Ingen amma-mamma – kvinnors upplevelser av amningssvårigheter som lett till amningsavbrytande.
Institutionen för psykologi, Lunds universitet, vol II, nr 15, 2000.