Bäckenbotten försvagad vid nästan all urininkontinens

Grundorsaken vid såväl ansträngnings-, trängnings- som blandinkontinens är ofta densamma. Vid alla tre formerna är påfallande ofta bäckenbottenmuskulaturen försvagad.

2 september 2002

Det visas i en svensk doktorsavhandling, Pelvic floor dysfunction. A vaginal surface EMG study in healthy and incontinent women. Den är skriven av sjukgymnasten och uroterapeuten Marianne Gunnarsson vid urologkliniken på Lunds universitetssjukhus.

I hennes studier ingår nära 600 inkontinenta och kontinenta kvinnor mellan 20 och 70 år.

En av de undersökningsmetoder hon använt sig av är vaginalt yt-EMG (elektromyografi). En specialtillverkad probe (elektrod) har placerats i höjd med bäckenbottenmuskulaturen. Kvinnornas muskelaktivitet har på så sätt kunnat mätas och översättas till kurvor på en dataskärm.

Aktiviteten avtar
Ett fynd är att den neuromuskulära aktivitet i bäckenbottenmuskulaturen avtar med stigande ålder hos urininkontinenta kvinnor. Samma mönster visar sig hos alla tre formerna. Hos kontinenta kvinnor ses ingen sådan tilltagande försvagning.

Detta förstärker bilden av att en gemensam kroniskt progressiv sjukdomsprocess ligger bakom de i särklass vanligaste formerna av inkontinens.

? Om orsaken inte är neurologisk uppkommer blandinkontinens troligen som en följd av ansträngningsinkontinensen. För att undvika att kissa på sig vid ansträngning springer kvinnan oftare än vanligt på toaletten. Blåsan vänjer sig vid att ideligen bli tömd.
Det skapas en betingad reflex som ger upphov till oönskade trängningar, säger Marianne Gunnarsson.

? Vi vet sedan tidigare att blandinkontinenta kvinnor som tränas med knipövningar eller opereras för ansträngningsinkontinens ofta blir av med båda formerna. Men vi har inte riktigt förstått varför.

Cerebral nivå
En annan upptäckt hon gjort är att de kvinnor som har bäst muskelfunktion när de börjar med bäckenbottenträning uppvisar bäst resultat efter behandlingen. Mekanismen för framgångsrik träning tycks delvis ligga på en cerebral nivå och yttrar sig som en högre beredskap för kontraktion.

I en studie av förstagångsgravida kvinnor fann hon att kvinnor över 30 år med förlossningstrauma av grad 2 och mer löpte dubbelt så stor risk att drabbas av symtom från nedre urinvägarna jämfört med dem som inte haft en traumatisk förlossning.

? Studierna ger en ökad förståelse för de bakomliggande orsakerna till inkontinens, säger Marianne Gunnarsson.

? Men den största kliniska nyttan av mina resultat har hittills varit att vi med en objektiv metod som EMG kontinuerligt kan följa upp kvinnor som tränar bäckenbotten. Inte minst för kvinnorna själva har det visat sig värdefullt att kunna se resultaten av träningen.

Vaginal palpation kräver stor erfarenhet av behandlaren. Resultaten är subjektiva men har i denna studie visat god reproducerbarhet. Vaginal tryckmätning är något osäker eftersom även ett ökat buktryck kan ge utslag på tryckmätaren.

LÄSTIPS
Hahn I & Myrhage R. Bäckenbotten. Byggnad, funktion och träning.
Göteborg: Anakomp, 1999.

Norlén L & Siltberg H. Hålla tätt. Pharmacia, 2002

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida