Depressiva symtom påverkar samspelet mor-barn

Edhborg M, Lundh W, Seimyr L & Widström A-M (2001). The long-term impact of postnatal depressed mood on mother-child interaction: a preliminary study. Journal of Reproductive and Infant Psychology, 19 (1), 61?71.

Bakgrund: Spädbarnspsykologin har på senare år visat att det nyfödda barnet redan från början är en kompetent samspelspartner och att tiden mellan två och sex månader är en av de mest sociala perioderna i ett barns liv. Det är även känt att kvinnor under denna period löper tre gånger så hög risk att få depressiva symtom jämfört med andra perioder i livet. De depressiva symtomen kan innebära att kvinnans förmåga att känslomässigt svara an på barnets kontaktbehov försämras. På sikt kan det leda till att barnets utveckling äventyras. Mycket forskning om effekter på barnen har utgått från mödrar med kliniska depressioner och lite är känt om hur depressiva symtom hos friska mödrar påverkar barnen.

Syfte: Att i ett normalmaterial av kvinnor undersöka om depressiva symtom hos modern två månader efter förlossningen har effekt på mor-barnsamspelet då barnet är 15?18 månader.

Metod: Två månader efter förlossningen screenades 576 kvin-nor med ett självskattningsinstrument, Edinburgh postnatal depression scale (epds), i syfte att upptäcka de med depressiva symtom. Av dessa identifierades 42 kvinnor (sju procent) som möjligen deprimerade, av vilka 24 samtyckte till att delta i ett videoinspelat mor-barnsamspel då barnet var 15?18 månader gammalt. För jämförelse tillfrågades lika många mödrar som inte visat tecken på depression och 21 av dessa samtyckte till att delta. Enligt en standardiserad observationsmetod, parent child early relationship assessment (pcera), filmades tre situationer: strukturerad lek, fri lek och en separation/återförening i familjernas hem. pcera kodades utifrån moderns, barnets och mor-barnrelationens ömsesidiga känslomässiga och beteendemässiga karakteristika av två psykologer, som var ovetande om vilka mödrar som visat tecken på depression.

Resultat: Det var små skillnader mellan grupperna. Vi fann dock att mödrar som visat depressiva symtom hade svårare att hjälpa sina barn att klara uppgifterna i den strukturerade leken. Deras barn var mindre koncentrerade i fri lek och visade mindre glädje vid återföreningen med modern efter separationen, även då de betraktade modern som en trygg bas. I den grupp av nio barn där samspelet mellan mor och barn fungerade sämst, hade sju mödrar haft depressiva symtom. Men det hade även mammorna haft till 12 av 22 barn i den grupp som samspelade bäst.

Diskussion: Resultatet indikerar att moderns depressiva symtom negativt kan ha påverkat vissa barns förmåga att reglera uppmärksamhet och känslor tidigt i livet. Barnen tycks ha skapat sig en »inre bild« av samspelet med modern som mindre glädjefyllt. För att barn till mödrar med depressiva symtom ska utvecklas väl är det viktigt att bvc-sjuksköterskan tidigt identifierar dessa mödrar. Ett hjälpmedel för detta kan vara epds. Sjuksköterskan måste dock vara medveten om att epds inte identifierar alla mödrar vars barn kan påverkas negativt och att även mödrar identifieras vars barn inte löper samma risk.

För korrespondens: Maigun Edhborg, legitimerad sjuksköterska, med lic, Karolinska institutet, institutionen för omvårdnad, 23300, 141 83 Huddinge. Telefon 08-524 838 23.
E-post. maigun.edhborg@omv.ki.se.