Oövervakad psykpatient tog sitt liv

Kvinnan var djupt deprimerad då hon togs in på en psykiatrisk klinik. Hon hade självmordstankar men förnekade enligt överläkaren planer på självmord. Två veckor senare hoppade hon från tionde våningen.

Den 37-åriga kvinnan dog omedelbart. Hennes mamma anmälde personalen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd då hon ansåg att dottern hade blivit felbehandlad eftersom hon tilläts gå ut utan följeslagare.

Kvinnan hade en bipolär depression (manodepressiv sjukdom) och hade sedan flera år vårdats inom såväl den öppna som den slutna psykiatriska vården. Vårdpersonalen på den aktuella kliniken kände därför kvinnan väl. Och enligt chefssjuksköterskan kände sig patienten trygg med personalen på avdelningen.

Av dag- och journalanteckningarna framgår att kvinnan hade svår ångest, sömnbesvär och depressiva tankar vid inskrivningstillfället och veckan som följde. Enligt chefssjuksköterskan uttryckte hon däremot inga suicidtankar under den tid hon vårdades på avdelningen. Läkarna hade bedömt att patienten fick gå ut själv på området, vilket var viktigt för henne. Promenaderna hade en ångestlindrande effekt.

Enligt överläkaren hade kvinnan haft så gott som dagliga samtal med at-läkare. Överläkaren själv hade dessutom själv korta samtal med patienten, ibland två gånger per dag.

I sitt yttrande till Ansvarsnämnden skriver överläkaren att kvinnan när hon togs in på kliniken hade haft självmordstankar, då hon kände sig misslyckad över att ha behövt komma tillbaka till sjukhuset och var rädd för att bli inlåst igen. Däremot förnekade hon bestämt planer på självmord. Hon hade inte heller några dödsönskningar. Även under vårdtiden penetrerades kontinuerligt det aktuella tillståndet, inklusive suicidala funderingar.

Av moderns anmälan framgår dock att kvinnan dagen före självmordet hade berättat för en medpatient att hon hade tankar om att klättra upp på taket till ett hus i närheten av kliniken för att sedan hoppa. Detta samtal fick personalen kännedom om. Enligt chefssjuksköterskan rapporterades detta till såväl underläkare som överläkare.

Samma dags eftermiddag som kvinnan hoppade hade överläkaren haft ett samtal med patienten. Läkaren tog bland annat upp om det inte skulle vara bättre om patienten gick ut med personalen om hon hade mycket ångest. Men kvinnan bad om att få behålla sina rättigheter att få promenera själv då hon dels mådde bättre av det på kvällarna, dels hade möjlighet att ibland träffa sin pojkvän ute. Hon försäkrade att hon inte skulle gå ut själv om hon kände att hon inte klarade av det.

Ansvarsnämndens bedömning är att samtliga inblandade i vården har varit engagerade och kunniga samt värderat självmordsrisken på vedertaget sätt. Anmälan lämnas därför utan åtgärd.

Beslutet har vunnit laga kraft (HSAN 1519/01:b1).