Leishmania ökar i Sydeuropa
Den parasit som orsakar sjukdomen leishmaniasis kan liksom tuberkelbakterien gömma sig inne i kroppens egna celler. Med hjälp av ett skyddande lager av ytmolekyler gör den sig oåtkomlig för immunförsvaret.
Upptäckten har gjorts av grupp biofysiker vid Linköpings universitet.
Leishmania är det vetenskapliga namnet på ett släkte i protozogruppen zooflagellater. Parasiterna sprids genom bett från sandflugor.
Årligen insjuknar omkring två miljoner människor i leishmaniasis, varav cirka 60 000 dör.
Parasiten är vanlig i länder med tropiskt eller subtropiskt klimat. På senare år har antalet infektioner i Sydeuropa stigit kraftigt, framför allt hos hivpatienter med sänkt immunförsvar.
– Parasiten sprider sig uppåt längs breddgraderna. Men i Skandinavien är det för kallt för sandflugorna. Vi är därför förskonade från leishmaniasis-epidemier, säger biokemisten Åsa Holm vid avdelningen för medicinsk mikrobiologi.
Hon ingår i den forskargrupp som bland annat försökt ta reda på hur den fettsyrekopplade ytmolekylen LPG (lipophosphoglycan), som omger Leishmania-parasiten, fungerar.
När parasiterna hostas upp av den bitande sandflugan fångas de snabbt in av immunförsvarets första vaktposter, makrofagerna. Deras uppgift är att dra i gång immunsystemet och förinta inkräktarna genom fagocytos. Men fagocytosen kommer av sig.
Membram skyddar parasiterna
LPG ändrar av någon anledning makrofagernas signalering så att dessa i stället börjar bygga upp ett skyddande membran av proteinfibrer kring parasiterna. Innanför detta skal kan de i lugn och ro föröka sig för att cirka 24 timmar senare spränga skalet och likt en hel armé av resistenta parasiter sprida sig runt i resten av kroppen.
Tuberkelbakterier omges av ytmolekylen LAM lipidoarabinomannan) som är snarlik LPG. Även dessa bakterier hejdar fagocytosprocessen och kan i många år ligga gömda inuti cellerna innan de ger upphov till sjukdom.
Förhindra infektioner
– Det vi sysslar med är ren grundforskning. Men om man på något sätt skulle kunna hjälpa makrofagerna att bibehålla sin signalering när de stöter på den här typen av ytproteiner skulle det kanske gå att förhindra infektioner, säger Åsa Holm.
Resultaten presenterar hon i doktorsavhandlingen Leishmania donovani lipophosphoglycan. Effects on actin and phagosomal maturation.