I sitt arbete som obstetriker specialiserad på graviditet och förlossningar slogs Ann Josefsson ofta av att bilden med den lyckliga modern inte stämde.

För att ta reda på hur vanligt det är med depression i samband med graviditet och förlossning följde hon i slutet av 1990-
talet 1 489 kvinnor (av totalt 1 500 tillfrågade) från mödravårdscentralerna i Kalmar, Linköping, Norrköping och Värnamo med omnejd.

Kvinnorna följdes från fyra veckor före beräknad förlossning till sex månader efter. I sen graviditet upplevde sig 17 procent av kvinnorna vid självskattning ha depressiva symtom.

Sex veckor och sex månader efter förlossningen led 13 procent av kvinnorna av depression.

I en fall-kontrollstudie med 132 kvinnor med depressiva symtom efter förlossning och 264 utan undersökte Ann Josefsson olika riskfaktorers betydelse för att utveckla postpartum depression.

Hon gick igenom en rad parametrar och oberoende variabler. Det visade sig att varken ålder, civilstånd, yrke, kronisk sjukdom, långvarig infertilitetsproblematik, tidigare gynekologisk problematik, aktuella komplikationer under förlossningen eller i samband med den innebar någon risk.

De enda tydliga samverkande faktorerna var sjukskrivning och ett stort antal besök på mödravårdscentralen.

Fyra år senare följdes kvinnornas fysiska och psykiska hälsa upp, samtidigt som de fick ge sin bild av hur de uppfattade sina barns utveckling. Alla de kvinnor som i ursprungsstudien hade varit deprimerade efter förlossningen erbjöds att delta.

Kontrollgrupp var kvinnor utan depressiva symtom.

»Ruggiga data«
De 675 kvinnorna undersöktes med en enkel, väletablerad och validerad skattningskala (Richmans pbcl) som mamman fyllde i.

Fler i gruppen av kvinnor som hade varit deprimerade efter förlossningen var deprimerade fyra år senare än i kontrollgruppen.

De deprimerade hade också fler kroppsliga åkommor än de andra kvinnorna.

Sönerna till de mammor som hade varit deprimerade efter förlossningen ansågs av sina mödrar ha mer beteendeproblem än de barn vars mammor inte hade varit deprimerade.

Även när barnen var i fyraårsåldern skattade mammorna med depressiva symtom att barnen oftare hade problem av beteendekaraktär än de icke-deprimerade mammornas barn.

- Det är ruggiga data. Men om mamman inte mår bra orkar hon inte med sitt barn på samma sätt som hon skulle ha gjort annars, konstaterar Ann Josefsson.

Förebygga och upptäcka
Hon anser att mödrahälsovården kan och måste lägga lika mycket vikt vid det psykosociala omhändertagandet som vid det medicinska.

- Med psykiatrisk uppbackning och i nära samarbete med bvc behöver vi ta fram rutiner för att förebygga, upptäcka och behandla depression i samband med barnafödande, säger Ann Josefsson som själv är mödrahälsovårdsöverläkare sedan 1998.

Sammanlagt fem studier resulterade i avhandlingen Postpartum depression - epidemiological and biological aspects som Ann
Josefsson la fram vid Hälsouniversitetet i Linköping i våras.