Fjorton dagar i New York späckade med intryck och nya kunskaper har fått mig att fullt ut se vilken fantastisk organisation FN, ja hela FN-systemet är. Jag har alltid varit en vän av fn eftersom jag tror mer på samtal och dialog än konfrontation och krig, men efter höstens besök i New York kommer jag ännu starkare att försvara organisationen och dess arbete.

Det var en förmån att få ingå i den svenska delegation av riksdagsledamöter och organisationsföreträdare som följde en del av höstens generalförsamling. Frågorna på dagordningen var många och spännande, men debatterna i all ära, det som fängslade mig mest var arbetet med de åtta millenniemål som man tog beslut om år 2000 och som ligger väldigt nära de frågor som vi i Vårdförbundet intresserar oss för. Frågorna om sexuell och reproduktiv hälsa, kampen mot hiv/aids och kvinnors rätt till egenmakt fanns inte med som någon egen punkt på höstsessionens dagordning, men man arbetar intensivt med dem.

FN:s millenniemål skulle passa som mål också för oss. Våra yrkesgrupper har den kompetens som behövs. Utan att kalla det något speciellt jobbar både sjuksköterskor och barnmorskor sedan länge internationellt och globalt med utvecklingsfrågor av det här slaget. Dagarna i New York födde tankar om att vi kanske tillsammans med andra ska arbeta med det här på ett ännu mer strukturerat sätt.

Millenniemålen förtjänar uppmärksamhet. De skulle kunna vara ett gemensamt verktyg för oss i det arbete som jag ser ligger framför oss när det gäller att påverka regeringar och andra beslutsfattare både utomlands och här hemma. Det brådskar.

Vi vet redan att utvidgningen av eu innebär problem eftersom man i många av de länder som ska bli medlemmar inte inser behovet av trygg sexuell och reproduktiv hälsa och inte ser att frågor om jämstäälldhet mellan kvinnor och män och kvinnors »egenmakt« är viktiga. Vi vet att denna brist på insikt försvårar arbetet med att hejda utbredningen av hiv och aids, det försvårar kampen mot könssjukdomar när man inte ens får propagera för användandet av kondomer utan med hänvisning till religion och kyrka bara predikar avhållsamhet.

Av världens totalt 42 miljoner hivsmittade finns 29 miljoner i södra Afrika. I Ryssland, ett av våra grannländer, är man uppe i 1,2 miljoner och där sker också den snabbaste utvecklingen. Den utbredningen hejdar man inte genom att tilldela männen 4-5 kondomer om året, som vi fick exempel på från Afrika.

För mig går alltid människa och hälsa före religion och kyrka. Jag tror att vi både som organisation och som individer aktivare och tydligare kan ta avstånd från de uppfattningar och mönster som försvårar det förebyggande arbetet.

Spontant känner jag för att försöka knyta ihop erfarenheterna från fn med det jag har lärt mig i världshälsoorganisationen, who.

Jag är fylld av beundran inför FN:s generalsekreterare Kofi Annan som inte bara har vågat ta sig an den gigantiska uppgiften att vitalisera strukturen och arbetet inom organisationen, utan dessutom skickligt har lyckats utnyttja den symboliska kraften i millennieskiftet.

Kofi Annan har dessutom förmått samla världens ledare bakom en gemensam deklaration som ska underlätta det fortsatta arbetet. Att halvera antalet människor som lever i extrem fattigdom, förse människor med rent vatten, stoppa spridningen av hiv/aids och ordna grundutbildning åt alla är inga dåliga målsättningar. Dessutom ska arbetet vara klart före 2015.