Jag tycker inte om när människor blir arga, särskilt inte på mig. Som när jag rusar ner till tvättstugan i sista minuten för att hämta min tvätt och, oops, tanten är redan där, torkandes tvättmaskinerna med kraftfulla tag: »Det vore trevligare för alla om du gjorde rent maskinerna efter dig!« Jag känner hur jag krymper och blir en åthutad 10-åring. Inte ens i tvättstugan, konflikternas högborg, kan jag bita ifrån. Och jag förbannar min svaghet: Varför sa jag inget?

Men jag har faktiskt slagit näven i bordet. Två gånger. På jobbet. Inte bra - det är ju lite mer komplicerat än i tvättstugan som man kan lämna sedan. Men just den gången kände jag att jag hade rätt att reagera. Det finns stunder när jag har tänkt att jag nog skulle passa bäst som eremit, men man kan inte undvika konflikter i det oändliga. På jobbet ska man dessutom fortsätta att fungera tillsammans. Den här gången gjorde vi faktiskt det, min kombattant och jag, han var nog mer luttrad och tyckte inte att det var nåt att tjafsa om. Och efter den ändelsen var jag länge väldigt tolerant - i trafiken.

För det är där, bland trafikmarodörer av olika slag, som mitt förorättade omedvetna oftast ser sin chans. Att sitta i bilen och svära högt och ljudligt över andra bilister som kryssar mellan filerna och tränger sig fram är en höjdare. Eller att hytta med näven åt ett vältränat cykelbud som nästan mejar ned mig när han svischar förbi i racerfart på övergångsstället. Ilskan får fritt utlopp - och det är ofarligt. För ingen kan bli arg tillbaka.

Häromdagen var jag på en föreläsning med rubriken Mångfald och perspektivbrytning, som handlade om. just det, konflikthantering!

Föreläsaren, forskaren Thomas Jordan vid Göteborgs universitet, beskrev hur vi människor fungerar; att vi är helt uppfyllda av vårt eget när vi är upprörda och att det då är bättre att först lyssna på den andra, annars kommer hon inte att lyssna på mig. Han talade också om betydelsen av att inte bara lösa konflikten, utan att även gå ur den med fungerande relationer. Det är ju svårt att inte hålla med om, men att göra det är inte så himla lätt. Jag får helt enkelt börja träna, kanske på tvättstugetanter.