Medicinen måste granska sin normskapande roll. Det anser Kerstin Sandell, sociolog och genusforskare i Lund.

- Medicinen är en viktig gränsdragare för vad som är sjukt eller friskt, vad som är handikapp och vad som är normalt eller onormalt beteende.

Läkarna ser en rekonstruktion av ett bortopererat bröst som botande; en åtgärd som återställer kroppen och hjälper kvinnan att komma över cancern och återgå till ett normalt liv. De ser inte att de därmed är med och skapar bilden av vad som är normalt.

Följt läkarnas arbete
Kerstin Sandell har i sin forskning tittat på hur det "enormala"e återskapas hos bröstopererade och brännskadade patienter på två plastikkirurgiska kliniker. Genom att följa olika yrkeskategorier i deras dagliga arbete, bland andra läkare i mötet med bröstcanceropererade kvinnor, har hon studerat hur kvinnor som fått det ena eller båda brösten bortopererade efter bröstcancer erbjuds en bröstrekonstruerande operation. Hon har också lyssnat på diskussioner läkare emellan och djupintervjuat läkare och patienter.

Operationen är inte påtvingad, men bilden av att det normala är att ha två bröst förmedlas, inte minst när fördelarna med en rekonstruktion beskrivs. Dessutom gör protesernas form och att de måste placeras under bröstmuskeln att det nya bröstet oftast blir lite mindre hängigt än det andra. Resultatet blir snarare ett idealt än ett vanligt bröst.

Lever med lös protes
Kerstin Sandell betonar att hon anser att de kvinnor som vill ha en rekonstruerande operation ska erbjudas det - men som ett alternativ bland flera. De bör också få veta att många kvinnor lever med lös protes och att det också fungerar bra.

- Att man har känt sig stympad och ful, tycker att det är opraktiskt att ha en protes som kan ramla ur och att kläderna inte passar riktigt, tar både kvinnor och läkare upp som anledningar till rekonstruktion.

Men det finns andra sätt att jobba med kroppen efter en operation eller skada där utseendet har förändrats. Sjukgymnastik är ett exempel. Inom brännskadevården arbetar sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster med att hjälpa patienterna att acceptera sina kroppar. Patienterna ska se sina skador. Personalen, och även familj och vänner, är
stödjande och säger att det ser bra ut, att läkningen utvecklas positivt. Det gör det lättare att leva med den nya kroppen.

Bröstcanceropererade kvinnor är däremot ganska ensamma med sin kropp och det är få som inte använder protes. Man vill inte visa att man bara har ett bröst. Uppfattningen om vad som är normalt är djupt rotad, samtidigt som många upplever att ett bröst signalerar cancer vilket kan uppfattas som
obehagligt.

Men vad som anses vara normalt är inte enhetligt. Det skapas i en viss historisk och samhällelig kontext.

Kerstin Sandell poängterar att gränsdragningen mellan vad som betraktas som sjukt och friskt eller normalt och onormalt också avgör vilka åtgärder som ska finansieras med allmänna medel. Rekonstruerande bröstoperationer har kommit på senare tid och synen på dem kan förändras.

Betalas av kvinnan
- Det finns en risk för att den här typen av operationer kommer att ses som kosmetiska och därmed ska betalas av kvinnan själv. Det vore olyckligt, säger Kerstin Sandell, som själv är ambivalent till detta återskapande av "det
normala".