Ina Berndtsson lämnade gymnasiet med dåliga betyg och som dyslektiker var det inte en forskarkarriär hon såg framför sig. I stället blev det jobb som sjukvårdsbiträde på en kirurgavdelning. Efter sjuksköterskeutbildningen kom hon tillbaka till samma avdelning, där hon senare blev avdelningsföreståndare. Där rådde en stark forskningstradition, nya operationsmetoder för patienter med svåra tarmsjukdomar utvecklades. När patienternas självupplevda livskvalitet skulle studeras föll det på Ina Berndtssons lott.

Snart insåg hon att sexualiteten har stor betydelse för livskvaliteten och att det var något som hon måste lära sig mer om. Det kom att bli det roligaste hon har läst, även om hon fann att det fortfarande är tabubelagt.

– Alla i vården måste bli bättre på att möta patienterna även när det gäller sexualiteten. I mina studier frågar jag patienterna om livskvalitet och sex, och sedan jag utbildade mig i sexologi tycker jag inte längre att det är svårt.

Men att öppet fråga om sexualitet kan få oanade konsekvenser och bli ett forskningsetiskt dilemma. Som när en man efter Ina Berndtssons fråga om hur sexlivet fungerade, kom på att de erektionsproblem han hade kanske skulle gå att lösa tillsammans med en ny kvinna. Några månader efter operationen fick Ina Berndtsson ett vykort från mannen där han tackade för att hon hade frågat så öppet om hans sexuella svårigheter. Nu var han skild och hade flera pågående sexuella relationer.

– Jag blev lite betänksam. Med mina frågor kanske jag hade påverkat honom och hans livskvalitet, alltså interfererat med mitt studiematerial och det får jag ju som forskare inte göra. Men å andra sidan…

Ina Berndtsson har alltid läst mycket, även om dyslexin gör att det tar väldigt lång tid. Men det har inte hindrat henne från att utbilda sig och forska.

– Visst gör dyslexin det jobbigare. Men man kan få väldigt mycket hjälp
– och den ska man ta emot. Som student kan man få all litteratur inläst på band och språkgranskning av det man skriver. Och det finns hjälpmedel för exempelvis statistikbearbetning.

Men för Ina Berndtsson är dyslexin inte bara ett handikapp. Hon har blivit bra på att hitta andra vägar när den gängse är för svår – en bra erfarenhet även i förhållande till patienterna.

– Och jag har blivit bra på synonymer; kan jag inte stava till ett ord hittar jag ett annat.ANNICA JONSSON