Ångestrapportens slutsatser liknar i stort de slutsatser som dras i rapporten om depressioner. Symtombilden är delvis likartad och sjukdomarna lappar ofta över varandra. En stor del av dem som har en ångestsjukdom utvecklar så småningom en depression. Även det omvända förekommer, om än inte lika ofta.

Vid generaliserad ångest, Gad, finns det ett antal studier som visar att kognitiv (beteende)terapi kan ha god effekt, liksom SSRI. Vid Gad har Läkemedelsverket även godkänt venlafaxin (Efexor) som fungerar som återupptagshämmare för såväl serotonin som noradrenalin. Men SBU anser inte att dokumentationen är bättre än den för SSRI.

Vid tvångssyndrom uppnås sällan symtomfrihet med bara läkemedel eller enbart beteendeterapi. Det mest optimala är oftast en kombinationsbehandling med såväl farmaka som psykoterapi.

Behandlingsresultaten vid posttraumatiskt stressyndrom är inte särskilt imponerande, vare sig med psykologiska eller farmakologiska metoder. Men bäst dokumenterat är SSRI och olika kognitiva terapier.

Vid isolerade fobier är det endast beteendeterapi i form av exponering för det som utlöser rädslan som gäller. Det finns inte belägg för att läkemedel eller andra psykoterapier hjälper vid höjdskräck, spindelfobi och andra isolerade fobier.

Antidepressiva läkemedel av typen SSRI har däremot god effekt på sociala fobier. Det har även kognitiv (beteende)terapi. Men liksom vid tvångssyndrom är det vid svårare fall av social fobi ofta bättre med kombinationsbehandling.

Vid paniksyndrom är effekten likartad för kognitiv (beteende)terapi och SSRI. Men det är bättre dokumenterat att en framgångsrik psykoterapi antingen ger bestående bot eller uttalad symtomlindring. Läkemedelsbehandlingen har bara effekt så länge som den pågår.