Personligt: Gunilla Hollman

Ålder 50 årKarriär intensivvårdssjuksköterska, doktor i medicinsk vetenskap och adjunkt i väntan på ett lektoratFamilj tre barnFavoritböcker Paradisets barn av Marianne Fredriksson och En blomma i Afrikas öken av Waris DirieÄlskar friheten i naturen och skärgården

Gunilla Hollman är övertygad om att kunskap lindrar oro. Som mamma till ett barn i behov av mycket sjukvård, har hon haft nytta av att vara sjuksköterska.

– Jag tar mig fram i sjukvårdens strukturer och kan kommunicera med personalen. Visst kan man oroa sig i onödan ibland när man vet vilka risker som finns, men vinsterna överväger, säger hon.

I sina studier har nyblivna doktorn i medicinsk vetenskap, Gunilla Hollman, funnit att både patienter med familjär hyperkolesterolemi och deras anhöriga är oroliga för att den anlagsbärande familjemedlemmen ska bli sjuk.

– Vet man att farfars bröder dog före 50 års ålder är det klart att man oroar sig. Dessutom finns förstås rädslan för att barnen ska ha ärvt den genetiska defekten. I en del familjer pratar man om det här och i andra gör man det inte, konstaterar hon.

Mycket av rädslan tror Gunilla Hollman handlar om okunskap. Att inte veta hur det känns att ha kärlkramp eller att få en hjärtinfarkt känns osäkert. Hon ser därför patientundervisning som ett sätt att möta deras oro.

– Vi ska svara på de frågor som patienter och anhöriga har, i stället för på de frågor vi tror att de har. Jag tycker att man ska fråga vad och hur mycket de vill veta. Vi måste också ha respekt för att man vill veta olika mycket.

Däremot har varken patienter eller familjemedlemmar i studien sämre livskvalitet än andra, snarare något bättre och det tycker hon är spännande. Att de dessutom har bättre copingförmåga tror hon har att göra med att de på ett medvetet sätt lever med ett existentiellt hot. Patienterna har minnen av plötsliga dödsfall i familjen, nära familjemedlemmar kan ha avlidit före 30-40 års ålder. En del av patienterna negligerar riskerna medan några av dem lever väldigt hälsosamt, men de flesta försöker balansera livet. De väger upp det ständiga hotet med det som är positivt; familj och vänner är väldigt viktiga för dem.

Gunilla Hollman är en energisk person. Hon sjunger i kör och går på konserter, jympar och joggar, åker slalom och långfärdsskridskor. Men allra helst söker hon sig på lediga stunder till torpet ute i S:t Annas skärgård, där hon är uppvuxen, eller ut på havet i en segelbåt.

– Man behöver vara ute när man pluggar. Det är nödvändigt för att orka med. Jag har löst många problem i joggingspåret eller på långpromenaden.

För korrespondens:
Gunilla Hollman, intermedicin/IMV, Hälsouniversitetet, 581 85 Linköping. 013-22 21 15. E-post: gunho@imv.liu.se