Rapporten om depressioner täcker in såväl egentliga depressioner som dystymi, melankoli och bipolärt syndrom (manodepressiv sjukdom).

Vid milda depressioner, där personen precis passerar ribban för att uppfylla diagnoskriterierna för depression anser sbu:s, Statens beredning för medicinsk utvärdering, att man bör vara försiktig med att över huvud taget sätta in någon aktiv behandling, utöver vanligt medmänskligt stöd.

-Däremot måste patienten följas upp så att man ser i vilken riktning depressionen rör sig. Blir den allvarligare behövs i regel behandling, säger sbus rapportsamordnare Sten Thelander.

Vid måttliga depressioner finns det mycket starkt vetenskapligt stöd för att vissa former av psykoterapier ger lika bra resultat som farmakologisk behandling.

Det är i huvudsak två former av korttidsterapier som lyfts fram: kognitiv (beteende)terapi och interpersonell terapi.

Kognitiv terapi respektive kognitiv beteendeterapi är två metoder med delvis skilda teoretiska utgångspunkter.

-Men hur vi än vridit och vänt på litteraturen så har vi inte funnit några bevis för att dessa teorier skulle vara sanna. Däremot finns det ett väldigt starkt vetenskapligt stöd för att de fungerar och att båda i praktiken är lika bra.

Interpersonell terapi är en väldokumenterad terapiform som är speciellt utvecklad för just depressioner. Metoden är vanlig i usa men har ännu inte fått någon större spridning i Sverige.

Långtidsterapier är dåligt dokumenterade, varför det egentligen inte går att svara på om dessa är bra eller inte vid depression.

Men sett under en period av två år skyddar framgångsrik psykoterapi bättre mot återfall i en ny depression än vad en framgångsrik farmakologisk behandling gör.

Problemet för den enskilde patienten är att det kan vara svårt att hitta en terapeut som behärskar någon av de metoder som man vet fungerar. Av landets cirka 3500 psykoterapeuter är det uppskattningsvis bara tio procent som har utbildning i kognitiv (beteende)terapi eller interpersonell terapi.

Farmakologiskt finns det starkt stöd för att såväl de äldre tricykliska antidepressiva läkemedlen som de modernare ssri-preparaten (selektiva serotoninåterupptagshämmare) har god effekt på depressioner. Det som skiljer är i första hand typen av biverkningar och i viss omfattning svårighetsgraden av biverkningarna.

Biverkningarna från de tricykliska medlen är i regel mer uttalade. Men om depressionen är så djup att personen måste läggas in ger å andra sidan ssri inte alltid lika god effekt som de tricykliska läkemedlen.

Vid dystymi (kroniskt låggradig depression) och melankoli (hämningsdepression, kallades tidigare endogen depression) fungerar i regel läkemedelsbehandling bättre än psykoterapi.

Vid djupare depressioner finns inte tillräckligt med
vetenskapligt stöd för att psykoterapi ensamt hjälper patienten ut ur depressionen. De studier som visat likvärdig
effekt har inte tagit med patienter med svåra depressioner.

Allra effektivast är fortfarande ect, elektrokonvulsiv behandling. Vid psykotiska depressioner är ect den bäst dokumenterade behandlingen. Även vid svår melankoli och när självmordsrisken är stor är ect effektivast. Jämfört med läkemedel är biverkningarna både färre och lindrigare.

Hos personer som tidigare svarat bra på antidepressiva läkemedel men där farmakologisk behandling inte längre är tillräckligt blir nio av tio patienter bra efter ect. Där andra behandlingar tidigare prövats utan framgång sjunker andelen som svarar på ect till cirka hälften.

Däremot finns det stora kunskapsluckor om hur man ska göra när en person tillfrisknat efter en elbehandling. Fortsätter patienten utan läkemedel är risken stor att depressionen återkommer. Men vilket läkemedel som ger bäst skydd mot återfall är dåligt utforskat, även om troligen litium, eventuellt i kombination med ett antidepressivt medel, är verksamt. Extra svårt är det när patienten inte tål eller inte svarar på den farmakologiska behandlingen.

Kunskaperna om hur barn och ungdomar samt personer över 75 år ska behandlas är mycket bristfälliga, konstaterar sbu. Detta gäller både för läkemedelsbehandling och för psykoterapeutiska metoder.

Den bäst dokumenterade behandlingen vid bipolärt syndrom är fortfarande litium, som främst skyddar mot manier. Antiepilepsimedlet Lamictal (lamotrigin) har visat sig ha en god förebyggande effekt mot nya depressioner. Studier pågår för att se om man kan kombinera lamotrigin med litium för att på så sätt förebygga nya såväl depressiva som maniska episoder.

Men långt ifrån alla med bipolär sjukdom blir hjälpta av läkemedel. Endast 30-40 procent fungerar bra på de läkemedel som finns i dag, visar forskningen.

Det är i flera studier visat att vårdtiderna kortas och antalet sjukhusinläggningar blir färre om personer med bipolärt syndrom och/eller anhöriga erbjuds pedagogiska utbildningsprogram där de får lära sig att leva med sin sjukdom, upptäcka tidiga symtom och söka hjälp i tid.

-I Sverige finns det på många psykiatriska kliniker psykosocialt kompletterande behandlingsprogram för personer med schizofreni, men praktiskt taget ingenting för personer med bipolär sjukdom, säger rapportsamordnare Sten Thelander.

Han anser att sjuksköterskor överhuvudtaget borde kunna ha en mer aktiv och utvidgad roll i vården av deprimerade patienter. Inte minst genom att samordna behandlingsåtgärder, patient- och anhörigutbildning och systematiskt telefonstöd i syfte att förklara biverkningar och förbättra följsamheten till behandlingen.

Från England finns lovande resultat i att träna sjuksköterskor i kognitivt orienterade behandlingar.

 

Lästips:
SBU & SSF. Evidensbaserad omvårdnad vid behandling av personer med depressionssjukdomar. Rapport nr 3. SBU, 1999.
Rapporterna kan beställas hos SBU eller hämtas som pdf-filer från deras hemsida: www.SBU.se,
telefon: 08-412 32 00, fax: 08-411 32 60,
e-post: info@sbu.se.