Fel bedömning av brännskadad

Distriktssköterskan tog en begynnande sepsis för en allergisk reaktion.

En elvaårig pojke fick kokande vatten över rygg och nacke. Föräldrarna försökte snabbt kyla ner brännskadan och tog sen sin son till sjukhuset.

Pojken hade fått första och andra gradens brännskador stora som två handflator. Sedan en sjuksköterska hade lagt ett förband på skadan återvände familjen hem.

På natten fick pojken feber – precis som sjuksköterskan hade förvarnat om. Sen mådde han bra ett par dagar men den fjärde dagen vaknade han med över 40 graders feber. Föräldrarna ringde till sjukhuset som hänvisade dem till en distriktssköterskemottagning.

Den distriktssköterska som de träffade tyckte att brännskadan såg ful ut och kontaktade sjukhuset där en läkare skrev ut antibiotika åt elvaåringen.

Morgonen därpå hade pojken fortfarande lika hög feber men också utslag på rygg och bål och pojkens föräldrar ringde vårdcentralen. Distriktssköterskan kom på hembesök och bedömde att det var en allergisk reaktion. Elvaåringen hade då börjat bli svullen över ögonen och vid fot- och handlederna.

Efter att ha haft kontakt med läkaren meddelade distriktssköterskan familjen att han ansåg att penicillinbehandlingen skulle avbrytas.

Dagen därpå hade pojken lika hög feber som dock sjönk till 38 efter behandling med Alvedon. Då distriktssköterskan ringde familjen hade elvaåringen fått diarré, han hade svårt att gå och utslagen var kvar. Hon rådde föräldrarna att ge pojken Clarityn, men de krävde att få komma till vårdcentralen och träffa en läkare. Deras son hade aldrig tidigare reagerat allergiskt.

Distriktssköterskan ordnade en tid och läkaren som träffade elvaåringen konstaterade att hans tillstånd var akut och remitterade honom till sjukhuset med ambulans. Han lades in på iva med tecken på blodförgiftning och fick vårdas på sjukhuset en månad.

Pojkens föräldrar anmälde distriktssköterskan och läkaren på vårdcentralen till Ansvarsnämnden.

Ansvarsnämnden skrev i sin bedömning att distriktssköterskan vid sitt hembesök såg pojkens utslag och ansåg att de var en allergisk reaktion.

När hon meddelade sina iakttagelser ordinerade läkaren att antibiotikabehandlingen skulle avbrytas och uppmanade distriktssköterskan att följa pojkens tillstånd.

Ansvarsnämnden konstaterar att läkaren förlitade sig på distriktssköterskans uppgifter – något som sker dagligen i det nära samarbetet mellan de två yrkeskategorierna. Det ledde till en felbedömning och en ordination som byggde på fel förutsättningar.

Men då pojkens tillstånd försämrades ännu mer ordnade distriktssköterskan tid hos läkaren som i sin tur remitterade honom till sjukhuset.

Den fördröjning som handläggningen ledde till bör inte leda till disciplinpåföljd beslöt Ansvarsnämnden. Men föräldrarna överklagade beslutet till länsrätten som dock instämmer i Ansvarsnämndens bedömning.

Länsrättens dom har vunnit laga kraft (LR 3076-04).