Så tänker vi kring helheten:

”Överbeläggningar påverkar både arbetsmiljö och vård”

Lisbeth Löpare, ordförande i Norrbotten:
Bytet av begrepp betyder mer än att byta ord. Det är ett byte av tankesätt. Vi vill göra det tydligt för dem vi möter hur vi tänker och vill bidra till att få andra grupper att se ett annat perspektiv.

När jag tänker på helheten så ser jag varje fråga som större än den är i sig själv.

När vi har diskuterat de här frågorna här i Norrbotten har vi gjort det utifrån fallbeskrivningar. Ta överbeläggningar till exempel. Om en avdelning har patienter liggande i korridoren påverkar det vården av patienten och min arbetssituation. Det ökar stressen och riskerar att försämra mitt bemötande av patienten. Det påverkar också patientsäkerheten och patientens integritet. Att ta in även de aspekterna vidgar diskussionen till att omfatta mer än bara avståndet mellan sängarna och det ger oss fler argument i våra kontakter med arbetsgivarna.

Den begreppsförändring som har väckt mest diskussion är den kring bytet av ordet arbetsmiljö till vårdmiljö. Men det är bra – det är viktigt att vi diskuterar de här frågorna.

Det betyder inte att vi tycker arbetsmiljön är oviktig, men vårdmiljö är ett större begrepp som omfattar både patientsäkerhet, arbetsrätt och våra yrkesföreskrifter.

”Jag vet att medlemmarna förstår vad vi menar”

Lena Sjölin, ordförande i Västerbotten:
Ibland uppfattas vi kanske som lite väckelsemöteaktiga när vi talar om patienten i centrum. Den vårdpolitiska idén och dess resonemang om vård nära patienten och vård på rätt nivå kan uppfattas som ganska luddig. Men jag vet att medlemmarna förstår vad vi menar. För dem är det självklart med patienten i centrum.

Vårdförbundet fastnar sällan i frågor om vad som är bäst bara för våra yrkesgrupper och anses därför av arbetsgivare och andra fackförbund som drivande när det gäller vårdfrågor.

Vardagsprioriteringar görs dagligen och jag tror absolut att det finns intresse för större inflytande. Det handlar om tid och möjligheter. I den nationella handlingsplanen har politikerna slagit fast att man ska satsa på äldre, barn och psykiskt sjuka. Just de grupper man nu sparar på. Våra grupper har kompetens och intresse av att utöva inflytande men politikerna är för dåliga på att diskutera prioriteringar med vårdpersonal.

Att byta begrepp från arbetsmiljö till vårdmiljö är ingen kontroversiell fråga men begreppen måste kunna varieras och anpassas efter olika situationer. För oss är det självklart att patientens vårdmiljö är vår arbetsmiljö, men ibland måste vi tala om arbetsmiljö för att bli tydliga.

”Begreppet arbetsmiljö måste finnas kvar”

Ingrid Frisk, ordförande i Stockholm:
Det yrkesetiska perspektivet är en viktig del i vår arbets- eller vårdmiljö. Vi mår dåligt när riktiga förutsättningar för att ge god omvårdnad inte finns och vi tvingas göra avkall på etiken.

När man ser hur många av de vårdanställda som är sjukskrivna i dag har både vi som fackförbund och arbetsgivarna anledning att vara självkritiska. Vi har inte lyckats möta de stora nedskärningarna utan att få en försämrad arbetsmiljö.

Vi har alltid pratat om att patientens vårdmiljö är vår arbetsmiljö och vice versa, men jag tillhör dem som tycker att det inte är så lätt att byta ut begreppen. Vi kan inte helt lägga beslag på termen vårdmiljö. Dels bedrivs forskning som inte avser vårdpersonalens arbetsmiljö, dels finns inte vi som personal alltid med i patientens vårdmiljö. Därför har vi inte alltid tolkningsföreträde när det gäller att beskriva den. Begreppet arbetsmiljö måste finnas kvar eftersom det finns delar i begreppet vårdmiljö som vi inte förfogar över.

Vi måste nå större framgång i att koppla ihop begreppen och få andra att se patientsäkerhetsperspektivet. Arbetsgivarna borde vara med i samtal kring det här och vi måste se till att vara med i diskussioner kring vården.

Annars missas viktig kunskap om patientvården när stora strukturomvandlingar görs.

”Vi måste få ett reellt inflytande över vården”

Janet Parmvi, ordförande i Skåne:
När vi i samband med den senaste kongressen fick i uppgift att titta på förbundets olika målområden var vi flera som började fundera över hur allt hänger samman. Några av oss började diskutera hur vår arbetsmiljö hänger samman med den brist på inflytande som vår yrkeskår upplever sig ha.

Förklaringen till det kan vara att vi alltför sällan har sett sambandet mellan inflytande, prioriteringar och etiska dilemman.

Våra medlemmar ställs ständigt inför olika etiska beslut. Vårt dilemma är att vi försätts i situationer där vi inte alltid kan fatta de beslut som är bäst för patienten. Det beror på att vi inte har tillräckligt inflytande över de prioriteringar som görs inom vården.

Vi blir lämnade utan beslutsstöd i mötet med patienten. Som sjuksköterska står jag där med mitt yrkesansvar reglerat i lagen och med skyldighet att ge en god och säker vård. Då måste jag också ges förutsättningar att ta det ansvaret.

Vi har ett ytligt inflytande, till exempel över schemaläggning och sådana frågor, men jag anser att vi ska ha ett reellt inflytande över vårdens organisation och innehåll.