Författaren drabbades vid 49 års ålder av tbe och skriver utifrån sina egna erfarenheter av att leva, inte sjuk men med en hjärnskada i det autonoma nervsystemet, den del som viljan inte kontrollerar. Hjärnan klarar inte av att filtrera bland alla inkommande stimuli som ljud, ljus, dofter och beröring. Hon hoppar till vid minsta ljud, blir störd av alla ständiga rörelser runt omkring henne. Denna informationsinvasion av hennes kropp medför ibland en total utmattning. En både fysiskt och socialt förlamande känsla som inte går att stävja när hon inte i förväg vet var gränsen går, utan plötsligt redan har passerat den.

Men nu kan hon känna lycka över att orka med ensampromenader och små pratstunder med okända, något som förut var alldeles omöjligt.

Boken vänder sig till dem som själva har drabbats och
anhöriga, men även till dem som studerar eller arbetar inom sjukvård, rehabilitering och handikappomsorg.