Nu slipper vi vänta på andra
De centrala förhandlingarna är inte det avgörande steget och konflikt är inte den mest effektiva vägen. Därför är vi glada över att vara överens om ett avtal redan nu.
När detta skrivs känns det lite tomt, men det känns också att något spännande är på gång.
Vi är glada över att vara överens om ett nytt avtal innan vi ens hade behövt säga upp det gamla, vi slipper nu vänta på att övriga förbund ska bli klara. Denna väntan på att någon annan ska bli klar är ett stort problem för vår lönestrategi: I vår strategi finns ingen »annan« och inget »bli klar«. I vår strategi är alla delaktiga, hela tiden.
För några veckor sedan skrev vi alltså på ett avtal med
Kommun- och landstingsförbundet. Det är på många sätt annorlunda, på andra sätt är det egentligen bara en förlängning av avtalet från 2000.
Det nya är att vi helt och hållet inriktar oss på samtal, gemensamt ansvar och långsiktighet. Allt detta har vi sedan länge levt efter men i och med att detta avtal inte har något slutdatum visar vi också att vi inte ser de centrala förhandlingarna som det avgörande steget: tvärtom vill vi ha en situation där de centrala förhandlingarna stör det lokala arbetet så lite som möjligt. Ingen ska behöva vänta på besked från förhandlingsrummen i Stockholm – lönen ska sättas på arbetsplatsen och vara tydligt kopplad till verksamheten och individen.
I allt väsentligt är avtalet en förlängning av avtalet från 2000. Erfarenheterna visar att det avgörande inte är vilka siffror vi enas om centralt, det avgörande är vad det står på lönebeskedet. Och där har vi lyckats bra: 1994-2003 ökade lönen för den genomsnittliga medlemmen i Vårdförbundet med över 50 procent.
Det nya avtalet är ett steg i en långsiktig process. Att vi steg för steg har flyttat oss från strejker och motsättningar, till att vara samarbetspartner och pådrivare i verksamhetsutvecklingen syftar självklart till att förbättra villkoren för medlemmarna i Vårdförbundet. Men det handlar också om att ta ett större ansvar för verksamheten; att skapa en trygg och säker vård som utgår från individens behov.
En del tycker att en facklig organisation ska »stå i vägen«, att vår uppgift är att »slåss« för medlemmarna och att genom strejker och konflikter »skydda« medlemmarna. En sådan strategi kan möjligen uppfattas som mer kraftfull och mer effektiv. Men sanningen är att det är precis tvärtom.
Den väg vi har vandrat sedan 90-talet har hela tiden gett goda resultat. Att välja konflikt är inte framgångsrikt – resultaten talar sitt tydliga språk. Att välja samtal och gemensamt ansvar kräver dock att vi hela tiden arbetar med våra egna attityder. I stället för att hota med stämningar och tvister ska vi erbjuda lösningar som utvecklar verksamheten. I stället för att hota med strejk ska vi visa vikten av det arbete som vi alla gör; var och en för sig och tillsammans med kolleger, ledare och brukare.