Personligt Anette Forss

Ålder: 44 årKarriär: sjuksköterska, fil dr och forskareFamilj: man, två barn och hundLäser helst: forskningslitteratur »det är inte betungande«Tycker om: att se modern dans och teaterOrkar inte: hålla någon hälsolinje, gillar god mat med smör och grädde, och kaffebröd

»Att forska är inte olikt att försöka bli musiker på elitnivå.« Orden är Anette Forss. Sedan tonåren har hon haft två drömmar. Med tvärflöjten i bagaget åkte hon till Paris och studerade på konservatorium för att förverkliga den första – att bli musiker. Men lektioner sex-sju timmar per dag och hembiträdes- och telefonistjobb för att finansiera studierna blev till slut för mycket. Så hon åkte hem för att uppnå dröm nummer två: att arbeta med bistånd. Som sjuksköterska skulle det bli möjligt.

Och sjuksköterska blev hon. Nyutbildad och 24 år gammal åkte Anette Forss till Tchad för att arbeta med katastrofbistånd. Mitt ute i öknen under träden stod hon och vaccinerade barn på löpande band. Hon var totalt orädd och brann för sitt arbete. Men det var inte helt okomplicerat. vänd!

– Jag tänkte: vi får tillgång till deras kroppar, men vi vet väldigt lite om deras tankar och förhoppningar. Det ledde till att jag började problematisera min roll som utförare, berättar hon.

I Tchad mötte hon en antropolog, och upptäckte att han visste så mycket mer om människorna där.

– Våra roller var så olika. Mitt arbete handlade om att rädda liv och det var viktigt, men jag visste inte hur det togs emot, säger Anette Forss.

Efter ett halvår kände hon att hon måste få veta mer. Hon åkte hem och började läsa antropologi, men arbetade samtidigt som sjuksköterska.

Med den medicinska antropologin föddes en tredje dröm: att få göra ett fältarbete. Anette Forss hade inte planerat att bli forskare, men när chansen kom var det självklart för henne att ta den. I studier om kvinnor som screenas för cervixcancer fann hon att labbet där proverna bedöms är väldigt centralt. Hon blev nyfiken på cytodiagnostikernas arbete.

– Teknologin kan göra osynliga processer i kroppen synliga, där kommer cytodiagnostikerna in. De tittar på proverna i mikroskop, bedömer och tolkar det de ser.

Cytodiagnostikerna träffar oftast bara cellerna, inte människan. Hon undrade hur de tänker kring människan som provet kommer ifrån och hur de ser på gränsen mellan vad som är ett normalt och ett avvikande prov.

– Som sjuksköterska är jag van att ta provsvar för givna. Jag tänker inte på människan bakom och den kunskap hon besitter.

Anette Forss har i sina studier kombinerat omvårdnad och antropologi.

– Jag har vågat gå i utkanterna av omvårdnadsforskningens gränser. Det är där nya frågor skapas.