Instängd i skolans kopieringsrum, med endast sig själv som sällskap, vad gör man då? I väntan på att någon ska rädda henne får Eva-Lena en påtvingad stund att reflektera över sitt liv. Bland kopieringspapper och noggrant staplade radergummin dyker gamla minnen upp till skärskådning. Men varför dröjer det så himla länge innan någon kommer, visst måste väl någon i familjen sakna henne? Instängd och utan klocka ställs hela hennes noga inrutade tillvaro på ända.

Varför finner hon den glittrande glada Aurora så irriterande? Den gamla barndomskamraten som dykt upp i hennes liv igen, men nu som nyanställd arbetskollega som tagit hela skolan med storm. Hur kommer det sig att Aurora redan sin första vecka får kollegerna att avslöja saker om sina liv som hon själv, efter att ha arbetat med dem i många år, inte hade en aning om? Eva-Lena börjar fundera över vilken bild omgivningen har av henne.

Den ofrivilliga vistelsen i kopieringsrummet en fredagskväll blir en omvälvande upplevelse. Ensam med eftertankens kranka blekhet i skolans övergivna byggnad försöker Eva-Lena sova på en hård arbetsbänk, öm i både kropp och själ. Insikten smärtar att vare sig kontakten med kollegerna eller det egna äktenskapet är så bra som hon trodde.