Det roligaste jobb man kan ha«, säger Solbritt Karlsson, som har varit beroendesköterska sedan mottagningen öppnade 1998.

Projektet om kvinnor och alkohol blev så lyckat att politikerna i landstingets primärvårdsnämnd beslutade att utveckla verksamheten.

De flesta kommer till beroendemottagningen via remiss från läkare, eller genom att försäkringskassa, arbetsgivare eller anhöriga ringer och säger att det inte håller längre. Hon träffar patienterna ungefär en gång i månaden och behandlingen skräddarsys efter vars och ens behov. Metoden heter motiverande samtal där en av utgångspunkterna är att vänta in patienten.

- När vi som vårdpersonal ser ett samband mellan alkoholvanor och en kroppslig åkomma kommer vi direkt till en fas då vi vill handla, medan patienten befinner sig i en begrundandefas och funderar över för- och nackdelar med att ändra sina vanor, säger Solbritt Karlsson.

»Vad använder du alkoholen till?« är en av de frågor hon brukar ställa.

- Det är viktigt att veta om patienten dricker för att stressa av, eller för att komma över blyghet eller smärta. Svaret betyder mycket för hur vi ska lägga upp behandlingen.

Om patienten känner sig kränkt under samtalet beror det nästan alltid på att hon har gått för fort fram. Den som inte vill erkänna sitt beroende kan bli mindre försvarsinställd genom att hon frågar om det är okej att hon berättar om sambandet mellan alkohol och högt blodtryck.

- Det är nödvändigt att fråga om lov för att få tillträde och det är viktigt att inte gå över gränsen om patienten säger nej. Fast det har jag inte varit med om, säger Solbritt Karlsson.


Arbetsuppgifter på mottagningen:

  • Samtal med motivations- och behandlingsarbete.
  • Farmakologisk behandling (Campral och Revia) samt spärrmedicinbehandling (Antabus).
  • Specifik provtagning mellan besöken, biofeedback, för att se hur kroppen mår.