Markus Viklund lider av kraftig andnöd som sätter in när han rör sig längre sträckor med sin rollator. Nitroglycerinet hjälper bra men det känns som om han ska kvävas varje gång smärtorna kommer.

Distriktsläkaren vid vårdcentralen i Norsjö vågar inte ändra på medicineringen utan att först ha fått klart för sig exakt vad som är fel på hjärtat. Han har därför skrivit en remiss till kardiologkliniken på lasarettet i Skellefteå och begärt ett ultraljud.

Ekokardiografi är inte någonting som normalt tas av personalen på en vårdcentral. Att styra och vinkla proben på robotarmen så att de pulserande ljudvågorna får hjärtats alla strukturer att framträda tydligt kräver lång erfarenhet.

Patienterna måste därför i regel uppsöka sjukhus, vilket för Markus Viklunds del skulle innebära att han hade fått ta sig de åtta milen in till Skellefteå. Men eftersom han hör till den grupp på 25 till 30 patienter i Norsjö och Arvidsjaur som har gått med på att få sitt hjärta undersökt av en fjärrstyrd robot slipper han den långa resan.

Sjuksköterskan Inger Lundgren hjälper honom upp på undersökningsbritsen. Framför honom finns robotarmen placerad, liksom en videokamera, en mikrofon och ett par datorskärmar. När de slås på syns biomedicinska analytikern Mona Olofsson i Skellefteå i den ena av dem. På den andra skärmen kommer Markus Viklund snart att kunna se sitt hjärta i form av en rörlig tvådimensionell ekokardiografisk bild.

De hälsar på varandra och Mona Olofsson förhör sig kort om Markus Viklunds hälsoproblem. Ljudet är klart och tydligt, liksom bilden på skärmarna.

- Det känns faktiskt inget speciellt att prata så här, säger Markus Viklund , som inte verkar särskilt bekymrad över allt det tekniska.

Så sätter undersökningen i gång. Efter att sjuksköterskan Inger Lundgren har placerat lite gel på proben manövrerar Mona Olofsson den med hjälp av en stor styrkula i riktning mot vänster bröst. I robotarmen finns en sensor som gör att det kontinuerligt går att avläsa hur hårt proben pressas mot huden.

- Det är väl egentligen det enda jag saknar i dag, möjligheten att själv känna vad jag gör. Inte minst skulle jag vilja känna revbenen, säger Mona Olofsson. Men tekniken finns och i framtiden ska de försöka bygga in även den möjligheten. Troligen kommer det att gå lite snabbare då, säger hon samtidigt som hon med millimeterprecision börjar finjustera probens placering över hjärtat.

I normala fall tar en ultraljudsundersökning 30 till 40 minuter. De tio undersökningar som hittills har gjorts med hjälp av robotarmen har tagit från 50 minuter upp till 1,5 timmar. Markus Viklund får kliva av britsen efter 1 timme och 45 minuter.

När undersökningen är klar och Markus Viklund har fått på sig skjortan kommer distriktsläkaren Gideon Hellsten in i undersökningsrummet. Samtidigt får Mona Olofsson på sitt rum i Skellefteå sällskap av professorn Kurt Boman. Hon informerar honom om resultatet av ultraljudsundersökningen: den systoliska vänsterkammarfunktionen är måttligt nedsatt; hjärtmuskeln är förtjockad, det föreligger en aortastenos och klaffarna håller inte riktigt tätt.

Tillsammans med patienten diskuterar läkarna resultatet och vad som ska göras härnäst. I nuläget anser de inte att det går att ändra på medicineringen men eventuellt kan en operation förbättra situationen för Markus Viklund.

Gideon Hellsten uppskattar framför allt att han och kardiologen tillsammans kan diskutera resultatet av undersökningen direkt med patienten. I normala fall träffar patienten dem en och en, vilket lätt leder till att han eller hon upplever att beskeden är olika.

Ergonomin blir också bättre
Robotarmen för ultraljud passar inte bara för distansundersökningar utan även för hjärt-eko som utförs på plats i fysiologilaboratoriet.

– Det var något jag tänkte på från allra första
början. Som så många andra som regelbundet utför ultraljudsundersökningar led jag av värk i axlarna, nacken och vänster handled, säger Mona Olofsson.

Både de statiska rörelserna och att undersökningen måste göras med ett visst tryck ger lätt upphov till förslitningsskador.

En amerikansk undersökning (Journal of the American Society of Echocardiography 1997;10:357-362) har visat att cirka 80 procent av sonograferna (de som utför ultraljudsundersökningarna) i USA har sådana besvär. Vid ett ultraljudssymposium i Holland i höstas presenterades muntligen en enkätundersökning som visade att cirka 70 procent av de holländska sonograferna är drabbade.

Två nederländska sjukhus har redan bestämt sig för att prova robotarmen från Skellefteå för att försöka förbättra arbetsmiljön för sina sonografer.