Den gravida 23-åriga kvinnan hade en lillasyster med ryggmärgsbråck. Hon var därför orolig för att hennes foster kunde vara skadat. Vid inskrivningssamtalet diskuterades olika fosterdiagnostiska metoder och barnmorskan/verksamhetschefen lovade henne afp-test och nupp (nackuppklarningsundersökning som bland annat screenar för Downs syndrom).

I graviditetsvecka 12+3 gjordes ett vaginalt ultraljud och läkaren skrev också en remiss för fosterdiagnostiken. Två veckor senare genomfördes en nupp som såg normal ut. På remissen fanns också en begäran om screening för ryggmärgsbråck (afp-undersökning) men den undersökande läkaren förklarade för kvinnan att sådana inte gjordes på sjukhusets ultraljudsavdelning utan i mödravården.

Kvinnan och hennes sambo trivdes inte med sin barnmorska utan bytte till en annan på samma mottagning.

I vecka 20+6 frågade de när kallelsen till missbildningsultraljud skulle komma. Barnmorskan hävdade att det var för sent. Hon påpekade att fostrets hjärtljud såg bra ut och att nuppen hade varit normal. Kvinnan gick då med på att undersökningen inte behövdes men hon var fortsatt orolig och i graviditetsvecka 28+4 bad hon ändå att få en ultraljudsremiss.

Barnmorskan skrev en remiss och undersökningen gjordes i vecka 31+3. Den visade att barnet hade ryggmärgsbråck och medföljande vattenskalle. Kvinnan anmälde läkaren och de båda barnmorskorna till Ansvarsnämnden som konstaterade att hon hade en kraftigt förhöjd risk att få ett barn med ryggmärgsbråck. Hon borde ha fått reda på det och fått ett riktat ultraljud i vecka 20+6, i stället för att sättas in på det basprogram som är avsett för blivande mammor med låg risk.

Vården av kvinnan var bristfällig liksom den privata mottagningens rutiner kring högriskpatienter, konstaterar nämnden, och ger barnmorskorna och den läkare som skrev remissen för nupp och afp var sin erinran. En av nämndens ledamöter ansåg att de borde slippa disciplinpåföljd.

Läkaren har överklagat beslutet (hsan 2006/2346:a2).