Psykiatrikern David Eberhard menar att i stort sett hela landet har drabbats av panikångest, där larm om snart sagt allt fyller våra medier och hämmar vår tillvaro. Om en krissituation sedan uppstår är vi redan så paralyserade att vi är oförmögna att hantera den rationellt. Sverige lagstadgar om bilbälten, cykelhjälmar och annat för att göra livet säkrare. Denna »vadderade« tillvaro till trots lever många av oss med psykisk ohälsa. Det finns en fara i ett ständigt sökande efter trygghet. Det gäller att värdera faror och inte reflexmässigt fly från dem.

David Eberhard menar att vi borde ägna mer kraft åt att leva och njuta av nuet utan rädsla för det ännu icke inträffade. På så sätt kan vi ha krafter kvar om vi verkligen drabbas av en kris, i stället för att redan ha tömt alla depåer i vår ängslan över vad som eventuellt skulle kunna hända. Vi försöker bygga upp en tillvaro som är så trygg att vi glömmer bort att det faktiskt är riktigt ödesdigert att vara människa. Förhoppningsvis har man innan döden närmar sig hunnit leva ett intressant och fullödigt liv, om än något farligt och äventyrligt. Att hantera fara kan vara utvecklande. Det är sundare att kunna säga som den som skrev på Internet om att växa upp på 1950-1970-talet: Vi hade frihet, fiasko och ansvar och vi lärde oss förhålla oss till alltihop.