Funderat

Vi ska göra rent hus, anser hustrun, så att barnen slipper drunkna i efterlämnade minnen. Något för de ansvariga för lönebildningen att ta efter???

Hemma pågår operation omflyttning. Arbetsrum och sovrum ska byta plats. När jag har fyllt tio sopsäckar med »brännbart« och kört dem till återvinningen, ställt ner tjogvis med pärmar i källaren, packat ner pennburkar, tejprullar och annat i små askar — märks absolut ingen skillnad! Arbetsrummet är lika fullt som förut. Papper från ett innehållsrikt arbets- och föreningsliv, loppisfynd och annat tar plats, särskilt när han som har samlat dem har så förtvivlat svårt att skiljas från dem.?

»Han«, det är jag. Hustrun ligger på. Närmare skilsmässa än när vi träter om pappershögarna kommer vi inte.?

När vi går igenom kassarna hittar vi inte bara sådant som vi själva sparat ihop. Där finns också efterlämnade ting – böcker, papper, fotografier – efter våra egna föräldrar. Och sådant som de tog vara på efter sina föräldrar. Hur länge ska man egentligen spara minnena? Räcker det inte med det som ryms i ens eget huvud??

På Drottninggatan i närheten av förbundskansliet finns en rad Strindbergcitat ingjutna i asfalten. Ett lyder: »Bibliotek borde brännas då och då, eljes blir bagaget för stort att släpa på.« Kanske något att tänka på???

Döstädning, kallar hustrun det här. Ansvariga för lönebildningen i Sverige kunde ta efter. Att göra rent hus med gamla föreställningar om att män ska tjäna mer än kvinnor, att offentliganställda tär medan privatanställda när, att kvinnor, anställda i sjukvården, inte behöver någon löne-utveckling värd namnet.?

Chansen finns nu när i stort sett alla avtal på den svenska arbetsmarknaden ska omförhandlas. Det kunde till exempel ge kvinnliga akademiker, anställda av stat, kommuner och landsting, löner som motsvarar den lön deras privatanställda manliga kolleger i industrin har.?Det vore en riktig döstädning, det.