Monika Johansson är biomedicinsk analytiker och verksamhetschef för verksamhetsområdet medicin/geriatrik. Hon är en tydlig och rak chef som brinner för ledarskaps- och organisationsfrågor. Ärlig, säger hon om sig själv. Med åren har hon behövt lära sig lite smidighet och att det inte alltid är viktigt att försöka bevisa att hon har rätt.

Det sjukhus som Monika Johansson lämnade för att börja på landstinget för nio år sedan hade varit en arbetsplats med en stark vi-känsla. När hon kom tillbaka två år senare kom hon till ett sjukhus där personalen inte hade något förtroende för cheferna. Allt som var fel skylldes på ledningen. »Det går fort att förstöra en bra stämning«, konstaterar hon.

- Vid mitt första möte med personalen satt hälften och tittade i golvet och den andra hälften upp på väggarna. Till slut sa jag med hög röst: »Hallå, vilka pratar jag med egentligen.«

»Ingen bryr sig ändå om vad vi tycker«, blev svaret. Andra chefer före henne hade talat om organisationsförändringar och satt dem att diskutera hur de ville ha det. För att sedan besluta något helt annat utan att förklara varför.

Monika Johansson såg en stor utmaning i att försöka vända en uppgiven arbetsplats till en som man går till med glädje. Hennes del i att det har lyckats tror hon är att hon lyssnar på vad medarbetarna har att säga. Hon har byggt upp ett förtroendekapital, säger hon.

- I början sa några i läkargruppen till mig: »Vi får visserligen inte alltid som vi vill, men du har en rät linje och vi förstår varför vi inte får det.«

Hon är mån om att ta sig tid att förklara varför ett obekvämt beslut måste tas. Den senaste utmaningen är att förklara på vilket sätt den nya arbetstidslagen kan ses som en skyddslag.

Nu är engagemanget tillbaka. Det bygger på förtroende i alla led. Sjukhusdirektören gav henne mandat att föreslå organisationsförändringar tillsammans med medarbetarna. Själv var hon ofta ute på arbetsplatserna den första tiden för att lyssna och för att visa vad hon stod för.

Efter en stor gemensam personalträff införde Monika Johansson raskt dialogmöten med medarbetarna. I dag har mötena omvandlats till arbetsplatsträffar och internutbildning där medarbetarna själva är med och väljer vad som ska tas upp.

»Vi vill gå till jobbet med glädje«, hade de sagt under den stora personalträffen. Vad är viktigast för att ni ska känna glädje? undrade Monika och fick svaret: »Trygghet.« När nya enhetschefer skulle anställas 2002 frågade hon vad som var viktigt i det framtida ledarskapet. Svaret blev detsamma: »Trygghet.«

- När jag ställde samma fråga tre år senare svarade de: »En chef som kan stimulera och stötta utveckling.«

Det tycker hon är ett tecken på framgång.