Det hjälper inte att bara gnöla och tycka att andra borde göra något. Det gäller att inse att man själv är en del av sin arbetsmiljö. Det har personalen inom verksamhetsområdet medicin och geriatrik på Örnsköldsviks sjukhus lärt sig. Trots att de omkring 100 medarbetarna är spridda över en stor del av sjukhuset har de numera en vi-känsla och ett engagemang som inte fanns för några år sedan.

Hur har det gått till?

- Vi har tydliga mål och vet vart vi är på väg, säger sjuksköterskan och vårdutvecklaren Cecilia Sjögren.

Men framför allt: De känner sig delaktiga i de beslut som tas.

- På våra arbetsplatsträffar är det högt i tak. Vi kan säga vad vi tycker och vi kan lyfta frågor direkt, säger Doris Hultdin, administrativ assistent.

Det finns en etisk tanke för arbetsmiljön, förklarar sjuksköterskan Christina Lindahl.

- Vi har stor nytta av att vi har kommit överens om och skrivit ned i kvalitetsmanualer hur vi, både chefer och medarbetare, ska vara mot varandra. För att orka när det är tungt är det också viktigt att kunna påminna sig om vad vi faktiskt har genomfört.

Arbetsmiljöarbetet pågår ständigt. Via personalenkäter, hälsoprofilbedömningar, medarbetarsamtal och individuella utvecklings- och hälsoplaner följer de upp vad som brister och vad som är bra.

- Vi har jobbat med våra grundvärderingar och lärt oss att arbetsmiljön är allas ansvar. Det går inte att bara gnälla, säger läkaren Maria Meidell.

Dessutom trivs de tillsammans. Upptaktsträffar, internutbildning och julfester skapar gemenskap. Läkare, sjuksköterska eller fotvårdare spelar ingen roll. Här hälsar alla glatt på varandra.

Förändringen började med ett möte för sju år sedan där hela personalgruppen samlades i en lokal med det passande namnet Gnistan. Där gick de igenom vad som hade lett till att det var som det var, och målade upp ett önskat tillstånd både för dem själva och för patienterna. Visionen blev lätt att förstå: »Nöjda patienter - nöjda medarbetare.«

Speciellt med det här mötet var också att den nya verksamhetschefen, biomedicinska analytikern Monika Johansson, höll i det. Hon hade varit vårdutvecklare på sjukhuset några år tidigare och efter en tid på landstinget centralt rekryterats av den nytillträdda sjukhusdirektören. Hon var inte den första chef som hade talat med dem om behov av förändringar. Skillnaden var att de upplevde att hon lyssnade på deras synpunkter.

Sedan dess har sjukhusets opererande och ickeopererande enheter delats in i verksamhetsområden med naturligare koppling till varandra. Enhetscheferna har blivit fler, tidigare hade de ansvar för uppemot 70 anställda, i dag för omkring 20. Det innebär att de är närvarande och att besluten kan tas på arbetsplatserna.

Medarbetarna säger att de har gått från att vara offer till att bli aktörer. Parollen lyder: »Till jobbet går vi med glädje.« Inte för att de saknar problem. Vårdplatserna är för få, till exempel.

- Som läkare på vårdavdelning är det inte alltid så kul att gå till jobbet. Vi har platsbrist och patienterna flyttas hit och dit. Vårdtiderna är så korta att vi kan tvingas skriva ut patienter på dagen och på kvällen se hur de kommer tillbaka till akuten, säger Maria Meidell.

Sjukhuset har ett sparbeting på 30 miljoner i år. Men att de samarbetar bra gör det lättare att härda ut när svångremmen dras åt. När stressen för en tid sedan gjorde att de började snäsa åt varandra så satte de sig ned och diskuterade hur de skulle kommunicera i stressade situationer.

Resultatet blev till mål i verksamhetsplanen för 2006.

Från offer till aktör

Verksamhetschefen har en modell för att utveckla en arbetsplats där man ser sig som offer till en där man är aktör. Kittet är dialogen och förmågan att skapa en känsla av sammanhang:

1. En gemensam bild av befintligt tillstånd.
2. En gemensam bild av önskat tillstånd.
3. Gemensam värdegrund om hur en hälsosam arbetsplats är.
4. Tydliga mål som kan följas upp.
5. Plan för hur målen ska nås.

Kontakt: christina.lindahl@lvn.se