Accepterad forskning till slut

Forskningen inom omvårdnad blev möjlig genom högskolereformen 1977. I dag har över 600 disputerat. Men det dröjde innan omvårdnadsforskningen blev accepterad, inte minst av läkarna.

Under en lektion i forskningsmetodik i Stockholm hösten 1979 kommer en sekreterare in i föreläsningssalen och säger att läraren har telefon. Efter en stund återvänder hon och berättar glädjestrålande att hon har erbjudits en professorstjänst. Så här gick det till när Ulla Qvarnström fick veta att hon hade utsetts till Sveriges första professor i omvårdnad – i norska Bergen.

– Vi hade inte samma fokus på forskningen i Sverige och därför tappade vi henne till Norge, säger Gerthrud Östlinder, en av eleverna under just den lektionen.

Gerthrud Östlinder har arbetat med forskningsfrågor på en rad arbetsplatser sedan dess, bland annat på Karolinska institutet i Stockholm. I dag håller hon i forskarfrågorna på Svensk sjuksköterskeförenings kansli i Stockholm.

Mycket har hänt sedan 1979. Eller snarare efter 1977 då sjuksköterskeutbildningen blev forskningsanknuten i och med att den fördes in i högskolan. Då fick sjuksköterskorna ett eget vetenskapligt område, omvårdnad. I huvudsak var det då lärare som gick kurser på lärarhögskolorna i forskningsmetodik för att få allmän behörighet till forskarutbildning.

Efter en tid blev kopplingen till patientvården allt starkare. En bidragande orsak var ett antal eldsjälar som bildade skola, bland andra Astrid Norberg, Elisabeth Hamrin och senare även Anna-Christina Ek och Hjördis Björvell. Astrid Norberg blev också den första professorn i omvårdnad i Sverige. Hon byggde upp en omfattande forskarverksamhet i Umeå.

I dag har mellan 550 och 600 sjuksköterskor och barnmorskor disputerat och det finns 35 professorer med sjuksköterskebakgrund.

Från början var omvårdnadsforskningen hårt kritiserad, inte minst från läkarhåll, men även inom den egna kåren. Gerthrud Östlinder tycker att forskningen har varit speciellt viktig inom två områden.

– Dels äldrevården. Vi skulle ha en mycket bättre äldrevård om man ute i verksamheten bättre tog till vara alla forskningsresultaten. Dels anhörigvården, om de anhörigas situation. De anhöriga gör en oerhört stor och viktig insats i vården.

Men det gäller också att forskningen tas till vara.

– För att få en evidensbaserad vård krävs utbildade forskare på tjänster ute på sjukhusen. Problemet är att det har funnits alltför få. Här måste de ansvariga ändra sitt synsätt och ge disputerade sjuksköterskor samma förutsättningar att vara kvar i den patientnära vården som disputerade läkare, säger Gerthrud Östlinder.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida