Den 28-åriga internen svimmade i en korridor på anstalten. Sjuksköterskan kontrollerade hans blodtryck och blodsocker. Mannen talade om att han hade varit yr och fått svårt att andas.

När han svimmade ännu en gång mindre än en vecka senare bokade sjuksköterskan en tid hos läkaren. Vid besöket visade ett ekg förändringar i mannens hjärtrytm. Ambulans tillkallades och internen fördes till sjukhuset där man konstaterade att han hade drabbats av lungemboli.

Mannen anmälde läkaren och sjuksköterskan till Ansvarsnämnden. Han hävdade att han klagat på andnöd och hög puls i två månader men att vårdarna hade avfärdat hans symtom trots att han hela tiden blev sämre.

Då han svimmade för andra gången sa vårdarna att det berodde på dålig luft i hans rum och uppmanade honom att vädra. Han fick dock träffa en vikarierande läkare men måste tjata åtskilligt innan han fick en ekg-undersökning. Mannen klagade också på att säkerhetsanordningarna runt transporten sinkade ambulansen i 40 minuter.

Läkaren förklarade att han har mottagning en dag i veckan. Då träffar han de patienter som har skrivit en anhållan och som behandlas av någon av sjuksköterskorna; förutsatt att de har talat om sina symtom för sjukskötersk­an eller beskrivit dem i sin anhållan.

Då läkaren fem veckor tidigare hade träffat patienten sökte han för magont och nästäppa men nämnde ingenting om hjärt- eller andningsproblem.

Sjuksköterskan skrev att mannen en längre tid hade varit mycket orolig för sin puls och sitt blodtryck och periodvis kontrollerat dem fyra gånger om dagen hos personalen. Han hade haft flera blodtrycksfall och oroat sig för det. Då han svimmade hanterade hon det med de metoder hon fann relevanta.

När en ung man svimmar utan påvisbar orsak bör det följas upp, även om blodtryck och blodsocker är normala, skriver nämnden. Sjuksköterskan borde omedelbart ha kontaktat läkare då mannen svimmade andra gången i stället för att låta honom vänta flera dagar. Lungemboli är en livshotande sjukdom där rätt behandling i tid är avgörande. Diagnosen kan vara svår att ställa men bör övervägas speciellt vid andningsbesvär, oklar bröstsmärta och tecken på belastning av höger hjärtkammare.

Eftersom mannens tillstånd var svårbedömbart slipper sjuksköterskan påföljd. Ansvarsnämnden håller det inte för troligt att mannen hade lungemboli då den ordinarie läkaren träffade honom och friar läkaren.
(hsan 2007/2220:b2).