En samlad genomgång av rutiner, hur befolkningen ser ut, vilka blodgivarna är, var de bor och hur långa avstånden är samt, inte minst, nya tekniker inom blodgivningsområdet, blev öppningen för ett helt nytt arbetssätt på blodcentralerna i Värmland. Det berättar Laila Arnqvist, som är biomedicinsk analytiker på blodcentralen i Karlstad och den som ledde arbetet med projekten Vägval 2008 och Aferestappning. Det arbete som har lett fram till att blodgivningen i Värmland nu fungerar betydligt mer flexibelt än tidigare.

– Det måste vara behovet av blod och blodkomponenter som styr. Därför började vi med att gå igenom vad vi hade och hur det skulle kunna fungera optimalt, säger hon.

Nu utnyttjas resurserna fullt ut och ny teknik underlättar för både givare och för blodcentralernas personal.

Aferestappning gör att män kan donera två påsar erytrocyter två gånger per år i stället för som tidigare en påse blod fyra gånger per år. I ett glesbygdslän som Värmland är det en fördel för givarna att inte behöva lämna blod så ofta. Men den gamla metoden med tappning av helblod lever också kvar eftersom aferestappning inte passar riktigt alla, då det krävs att givaren har en viss blodvolym och ett tillräckligt högt blodvärde. Det är ett skäl till att kvinnor fortfarande oftast lämnar blod på traditionellt sätt och även lite mindre ofta än män.

Vid traditionell blodgivning tappas helblod som separeras efteråt, en process som tar de biomedicinska analytikerna fyra timmar. För de mindre blodcentralerna som inte är bemannade kvällar och nätter innebär det att blodgivare bara kan lämna blod på förmiddagar då efterarbetet tar hela eftermiddagarna.

Med aferestappning är det i stället apparaten som gör efterarbetet, i själva verket sker det under tappningen. Den del av blodet som ska användas, plasma eller erytrocyter, separeras och givaren får tillbaka allt annat. Även plasma och trombocyter, som behövs när en person har förlorat hela sin blodvolym eller till patienter som behandlas med cyto­statika, kan separeras ut vid aferestappning. Men det mesta av den plasma som tappas i Värmland fryses ned och används vid stora blödningar eller levereras till läkemedelsföretag för framställning av läkemedel, bland annat till blödarsjuka.

När givaren har lämnat sitt blod/plasma är allt klart och själva tappningen tar bara en liten stund längre än det gör att lämna helblod.

– Även när det är akut är den nya tappningsmetoden bra eftersom vi på kort tid kan få färdiga påsar till vårt blodlager. Vi har också en väldigt flexibel givarkår, plasmagivare kan vid behov i stället ge röda blodkroppar, berättar Laila Arnqvist.

En ambition i utvecklingen av blodcentralernas arbetssätt är också att anpassa blodlagret efter det behov som finns. Det ska förbrukas snabbt, inte ligga på lager och bli gammalt. Nu omsätts A+ och o+ blod på fjorton dagar.
– Vi tittar på det varje dag. Blod som börjar bli lite äldre skickar de mindre blodcentralerna i Värmland till Karlstad där omsättningen är större, de får då färskare blod tillbaka.

Överskott i Karlstad skickas till andra sjukhus och blodcentraler i landet som har brist. Ett väl utbyggt samarbete i hela landet gör det lätt att ta reda på var brist respektive överskott finns via nätet på
www.geblod.nu.