Laboratorieanalyser är en central del av sjukvården. 60–70 procent av alla diagnoser, inläggningar och utskrivningar från sjukhus påverkas av laboratorieresultaten. Genom att optimera användningen av analyserna går det att sänka kostnaderna på lång sikt och samtidigt behålla vårdkvaliteten, säger Mirja Mindemark, biomedicinsk analytiker och doktorand på avdelningen för klinisk kemi och farmakologi vid Uppsala universitet.

– Med tanke på hur betydelsefulla laboratorieanalyser är för dagens sjukvård är det viktigt att öka kunskapen kring användningen. Det är viktigt att inte ta prover av slentrian utan att anpassa omfattning och inriktning efter behoven.

Ett ineffektivt utnyttjande kan resultera i kringkostnader som är mycket större än kostnaderna för själva analysen. Till exempel längre vårdtid på sjukhus eller återbesök hos läkare.

– En optimal användning kan handla om att minska användningen av vissa analyser, men också att öka användningen för att tidigt kunna diagnosticera behandlingsbara sjukdomar eller följa ett sjukdomsförlopp, säger Mirja Mindemark.

Hon har undersökt långtidseffekterna av utbildningen Laborera rätt och lagom, riktad till läkare i primärvården i mitten av 1990-talet. Läkarna rekommenderades att minska användningen av vissa äldre undersökningar med tveksamt kliniskt värde, för att i stället utöka användningen av andra, mer specifika analyser.

I studien följde Mirja Mindemark vilka resultat utbildningen hade efter lång tid genom att jämföra läkarnas beställnings­vanor strax efter kursen med deras beställningar åtta år efter kurstillfället. Att kvoterna låg kvar på samma nivåer tolkades som en kvarstående effekt av utbildningen.

En enkätundersökning i samband med uppföljningen visade att läkarna ansåg att de kunskaper och riktlinjer som de hade fått fortfarande var användbara i det dagliga arbetet.

– Att utbildningen förklarade nyttan med ett förändrat beställningsmönster och använde positiv motivation i stället för ekonomiska styrmedel kan till viss del ha bidragit till att behålla det goda resultatet, säger Mirja Mindemark.
Läkares olika rutiner i det kliniska arbetet har visat sig vara en avgörande faktor bland annat för ökade laboratoriekostnader. Genom att optimera användningen av analyserna och därmed minimera riskerna för kostsamma komplikationer skulle sjukvården kunna spara betydande summor på lång sikt.

Mirja Mindemark understryker dock att förändrade analysvanor inte främst handlar om att spara kronor och ören utan om att maximera testernas kliniska nytta.

Hennes fortsatta arbete är inriktat på att studera regionala skillnader
i användningen av labo­ratorieanalyser.

– Preliminära data visar att det är mycket stora variationer mellan landstingen. Den nya studien syftar till att öka kunskapen kring hur analyserna används för att sedan utgöra underlag för att förbättra användningen av laboratorieanalyser, via exempelvis fortbildningsinsatser.