I en ny avhandling visar molekylärbiolog Christine Wilhelmsson vid Stockholms universitet hur ett känt enzym för koagulering, transglutaminas, spelar en viktig roll i människans immunförsvar.

Enzymet ser till att koaguleringen fortlöper som den ska och blir stabil så att bakterier eller andra mikrober kan fastna i den väv som bildas. Fungerar inte koagulationen, och man får in bakterier via ett öppet sår, kan det innebära att de via blodbanorna sprids vidare i kroppen. Något som i värsta fall kan leda till blodförgiftning.

– Vi vet inte riktigt vad som händer när bakterierna har fastnat i koaglet, men vi misstänker att processen har betydelse för hur immunförsvaret sedan reagerar på mikroberna, säger Christine Wilhelmsson.

För att lära sig mer om koagulationen som vapen mot bakterier har forskarna genomfört experiment på bananflugor. Hos flugorna är koagulationsfunktionen extra viktig eftersom deras blodsystem är helt öppna utan kärl.

I samarbete med en forskargrupp vid Lunds universitet har försöken sedan upprepats på mänskligt blod. Resultaten blev förvånansvärt lika.

– Människa och bananfluga befinner sig visserligen evolutionärt sett långt ifrån varandra, men har också stora likheter. Båda har samma sorts enzym som är inblandat i samma sorts fysiologiska mekanismer, säger Christine Wilhelmsson.

Tidigare studier på människa har visat att många sjukdomsframkallande bakterier har flera olika strategier för att sprida sig och orsaka infektion i kroppen. En del bakterier använder enzym som aktiverar kroppens egen nedbrytning av koagel och på så vis underlättar spridningen av bakterier. Andra maskerar sig genom att binda protein på bakterieytan för att skydda sig mot upptäckt. Vissa bakterier stimulerar immunceller till större genomsläpplighet i blodkärlen, vilket gör att bakterierna lättare kan spridas i kroppen.

Christine Wilhelmssons avhandling visar att ju farligare bakterier desto starkare reagerar koaglet emot dem. Men det är ännu oklart om koaglets bakteriebindande förmåga enbart leder till minskad bakteriespridning eller om denna förmåga dessutom har tillväxthämmande eller till och med dödlig effekt på bakterierna.

– Dessa frågeställningar tillhör dem som vår forskargrupp ska undersöka närmare. Än så länge finns enbart resultat på grundforskningsnivå och en klinisk tillämpning kan vi bara spekulera i. Men man skulle redan nu kunna se en möjlighet att utveckla olika strategier för att förhindra eller behandla blodförgiftning. Till exempel genom att använda konstgjort enzym.


LÄSTIPS:

  • Wilhelmsson C. Proteomics of the Drosophila hemolymph clot and the function of transglutaminase. Doktorsavhandling, Institutionen för molekylärbiologi och funktionsgenomik vid Stockholms universitet, 2009.