Jag ville att personalen skulle kommunicera och diskutera rakt ut. Tidigare var vi mindre bra på det här och jag fungerade som en sopsäck som personalen öste ur sig i när ett problem hade vuxit sig för stort. Med reflexion tar man tag i problemen med en gång och samlar inte på sig en massa saker som sedan eventuellt kommer ut på något möte«, säger hon.

Men Anne Berger betonar att reflexionen är tänkt att fokusera på både bra och dåliga prestationer även om de dåliga ofta får mer tid.

Den är ett sätt att tvinga personalen att ta ställning och säga vad de tycker, erkänner hon. Det är betydligt svårare att sitta tyst i en grupp om tre-fyra personer än på ett möte med hela avdelningen.

Som chef försöker Anne Berger se till att reflexionerna verkligen blir av, varje dag. Dels genom att föra in den på listan över de punkter som personalen ska utföra under dagen, dels genom att försöka finnas tillgänglig på avdelningen för att avlasta personalen så att reflexionen blir praktiskt möjlig. Men hon har också krav.

– Personalen får inte vara halvvägs ute och sitta och snegla på klockan. För att det ska fungera måste den få ta sin tid och ge alla möjligheten att prata till punkt.

Anne Berger är mycket nöjd med att arbetet med reflexion har utvecklat sig och anser att det är för värdefullt för att ändra på.

– Jag vill att personalen ska gå till jobbet och känna att det ger något tillbaka.