Det är vår i Lund. 39 nyutexaminerade sjuksköterskor skiljs åt och går ut i arbetslivet. 


Efter 40 år möts flera av dem igen på en jubileumsträff. De är sjuksköterskor i skola, primärvård och äldrevård, chefer, forskare, lärare, utvecklare och samordnare eller jobbar med helt andra saker. Minst tre har gått in i väggen. Några är skilda, men påfallande många lever fortfarande med den man de träffade under studietiden. 


En är minister. 



Då levde de tillsammans dag och natt, strängt bevakade på Södra Sveriges sjuksköterskehems sjuksköterskeskola, sssh. Två i varje rum, placerade efter bokstavsordning. Kullen var den första att avsluta den nya, kortare utbildningen på fem terminer. Rektorn var inte förtjust över att utbildningen kortats ned och sa rent ut att de inte skulle kunna få ledande uppgifter.

Flickorna på den treåriga utbildningen benämnde den nya kullen som »inte riktiga sjuksköterskor«. Det var inte bara utbildningstiden som var annorlunda. De nya fick riktiga sommarlov, vilket de äldre aldrig hade haft, och de skulle inte räknas som en personal­resurs i sjukvården, så som det hade varit tidigare. Det fick de lida mycket spe för från lärare, vårdpersonal och äldre elever. 


På stan gick unga kvinnor i kortkort. Men sssh utgjorde en bastion för moral, hyfs och stärkta uniformskragar, berättar Christina Lillman-Ringborg, som nu arbetar vid Stockholms centrum för ätstörningar. När hon tittar i sitt fotoalbum från utbildningstiden flyttas hon tillbaka till Lund och slutet av 1960-talet.


– Varje elev skulle ha tre blå klänningar med långa ärmar med manschetter som knäpptes med tre knappar. Därtill skulle vi förfoga över tio förkläden, tre skyddsrockar, tre vita stärkkragar, ett sadelgjordsbälte och en blå klubbjacka. Vad fina vi var!


Den långa svarta kappan behövde de inte längre skaffa, men många köpte kappa av de äldre eleverna. Det var svårt att klara vintrarna med bara klubbjackan.



1970-talet var på väg in och tiderna höll på att förändras. Det påverkade slutligen även sssh. Sista terminen fick eleverna byta uniformerna mot vita rockar.
Reglerna på sjuksköterskehemmet kunde moderniseringen ännu inte rå på. Var det någon besökare som vågade stanna kvar på ett elevrum efter klockan 22.00 så kom det strax en röst ur högtalaren på väggen som beordrade omedelbar hemgång. 


Men de vi talat med från examens­-året1969 är eniga: De fick en bra utbildning, som de har stor nytta av än i dag.