Lämnade ut journaler
Först vägrade sjuksköterskan att lämna ut journaluppgifter till utredaren på socialtjänsten. Men sedan gjorde hon det när en chef på socialtjänsten och hennes egen chef sa att hon måste. ?
Sjuksköterskan arbetade i alkoholklinikens öppenvård. Hon förde samtal med en 35-årig kvinna. Kvinnan hade kommit överens med socialtjänstens enhet Råd & stöd Vuxenom samtalen efter det att flera anmälningar hade gjorts om att 35-åringen missbrukade alkohol. Den frivilligt överenskomna kontakten skedde i flera perioder, och dessemellan tog hon vid ett par tillfällen kontakt på eget initiativ. Kvinnan hade gått med på att journaluppgifter lämnades till vuxenenheten från de överenskomna träffarna. ?
Efter en tid startade socialtjänsten en utredning av 35-åringen och hennes barn och begärde att få ta del av hennes journaler på vårdcentralen och alkoholkliniken. Kopior på hennes journaler skickades. Kvinnan anmälde läkaren på vårdcentralen och sjuksköterskan på alkoholpolikliniken till Ansvarsnämnden. Hon hävdade att hon hade meddelat att vårdcentralen inte fick lämna ut hennes journal och att sjuksköterskan på alkoholpolikliniken flera gånger hade sagt att journalen bara lämnas ut till lvu- och lvm-utredningar.
Kvinnan påpekade att socialtjänstens vuxenenhet har anmälningsskyldighet till barn- och familjeenheten om man anser att det finns skäl för oro, men enheten hade aldrig gjort någon anmälan. Synnerligen privata saker och sådant som rörde andra människor hade lämnats ut, skrev kvinnan.??
Läkaren skrev till nämnden att han var skyldig att lämna ut uppgifterna enligt socialtjänstlagen. Sjuksköterskan skrev att hon hade meddelat socialtjänsten att hon redan hade lämnat de uppgifter man hade kommit överens om. När utredaren dessutom ville ha en kopia på anteckningarna från de frivilliga kontakterna sa sjuksköterskan nej. Handläggaren svarade att en skriftlig begäran skulle komma. Sjuksköterskan rådfrågade då chefen för socialtjänstens vuxenenhet som svarade att hon var tvungen om det pågick en lvu- eller en lvm-utredning. ??
Då begäran kom frågade sjuksköterskan alkoholklinikens medicinskt ansvariga som sa att hon måste lämna ut handlingarna. Hon skickade då kopior på alla journalblad. ?
Ansvarsnämnden skrev att kvinnan två månader tidigare hade kontaktat vårdcentralen och tagit tillbaka medgivandet om att lämna ut uppgifter till socialtjänsten. Men läkaren lämnade ut hela hennes journal. Han får en erinran.
Sjuksköterskan lämnade också ut hela kvinnans journal, men eftersom hon först rådgjorde med alkoholklinikens medicinskt ansvariga slipper hon påföljd. Merparten av kvinnans journal på alkoholpolikliniken hade betydelse för socialtjänstens utredning, anser nämnden (hsan 2008/ 3974:a2).?
Kommentar: Skadar patientens förtroende
Sekretessbestämmelserna i hälso- och sjukvården avser att skydda patientens personliga integritet, medan personalens skyldighet att lämna ut uppgifter till socialtjänsten syftar till att socialtjänsten ska kunna se till att barn som behöver skydd och vård får det. Det senare anses väga tyngre, kommenterar juristen Ulrika Sandén, doktorand på juridiska fakulteten vid Umeå universitet, som skriver en avhandling om sekretess.
– I det här fallet verkar socialtjänsten ha begärt att få ut hela journalen. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd bör en begäran vara så preciserad och tydlig som möjligt. Men det är inte alls unikt att socialtjänsten inte preciserar sin begäran.
Den som får en begäran ska avgöra vad som får lämnas ut.
– I stället för att lämna ut hela journalen hade de kunnat skriva ett särskilt intyg med bara de relevanta uppgifterna ur journalen. Eller maskat journalen. Men de lämnade ut även uppgifter socialtjänsten inte behövde. Sådant kan tyvärr skada både patienters och allmänhetens förtroende för hälso- och sjukvården.
Kvinnan hade återkallat sitt godkännande att lämna ut vårdcentralsjournalen och enligt Ansvarsnämnden hade merparten av uppgifterna i den ingen relevans för utredningen. I journalen från alkoholpoliklinken var det mesta relevant, fast där fanns också uppgifter som inte hade betydelse för utredningen.
– Men även för jurister är regelverket snårigt och svårtolkat, säger Ulrika Sandén.