En av de patienter som Eva M Karlsson berättar om i sin avhandling är Bahar, en 52-årig kvinna från Turkiet som vårdas på en palliativ enhet på grund av livmodercancer. Hon blir allt sämre och familjen vill inte att hon ska informeras om hur allvarlig sjukdomen är, att den kommer att leda till döden. På en direkt fråga från Bahar berättar en läkare hur det är ställt. Familjen blir upprörd.

När läkaren berättar för personalen om händelsen beskriver han den som en riktig kulturkrock, som skulle vara extremt ovanlig i en svensk familj. Men i de diskussioner som följer sägs att sådana ställningstaganden förekommer även i svenska familjer. Men författaren, som är forskare i etnologi, konstaterar att när det gäller svenska patienter ses det som ett individuellt ställningstagande, inte som ett utslag av patientens etniska, nationella eller kulturella tillhörighet.

Det här är en doktorsavhandling som belyser vården ur ett annorlunda perspektiv.