I den andra boken i serien om biståndsläkaren Ellen Elg har hon och hennes familj flyttat till Hanoi i Vietnam. Ellen arbetar på sjukhusets kvinnoklinik, maken Björn är »hemmaman« och huvudansvarig för adoptivdottern Nadja.

På sjukhuset har Ellen fullt upp, både med de många patienterna och med de vietnamesiska kollegernas ibland annorlunda synsätt. Akut sjuka patienter avvisas i dörren om de inte kan betala, att säga nej uppfattas som ohövligt varför personalen hellre flitigt använder ordet »chua» som betyder »inte än men jag ska«, när Ellen frågar om något har blivit gjort.

Ibland finns det ändå tid till en stunds tedrickande och småprat med läkarkollegan och vännen Nhung. De båda upptäcker att något inte är som det ska på kliniken. Har det inte varit ovanligt många dödfödda barn på sista tiden? Vad har den unga flickan som kommer in med sargat underliv egentligen varit med om? Och vad innehåller sportbagen som det västerländska paret tar emot i parken utanför Ellens hus?

Allt hänger samman i en skrämmande människohandel, där svenskar och vietnameser är lika skyldiga. Något som, enligt författaren, pågår i detta nu.

Karin Alfredsson är journalist och författare med särskilt intresse för internationella jämställdhetsfrågor. Hon lyckas i boken kombinera ett angeläget ämne med en spännande intrig, känslan av pliktläsning infinner sig aldrig.