De intagna på landets anstalter är sjuka. Kriminalvården uppskattar att minst 60 procent av de intagna lider av beroendeproblematik. Nästan en tredjedel har någon psykisk sjukdom, drygt en fjärdedel har en neuropsykiatrisk störning och ungefär hälften av dem som sitter av långa straff har personlighetsstörningar.

– Vårt klientel mår sämre i dag och det saknas förståelse för deras problematik. De som mår sämst ställer till med ganska mycket och kan ibland tvingas sitta isolerade, förklarar Birgitta Linnarsson, ordförande i Kriminalvårdsklubben, Vårdförbundets riksklubb för sjuksköterskor anställda inom Kriminalvården.

Problemet är väl känt inom kriminalvården och under 2009 planeras cirka 60 platser på anstalterna Tidaholm, Norrtälje och Fosie i Malmö att göras om för »särskilt resurskrävande individer«, sri. Under 2010 kommer förmodligen ytterligare ett 30-tal sri-platser att stå färdiga på anstalten Salberga i Sala.

– SRI innefattar de utagerande, de med ett psykiatriskt vårdbehov, de med en personlighetsstörning och de svagt begåvade, säger Lars Håkan Nilsson, medicinsk rådgivare på Kriminalvården.

För att bedriva den nya vården kommer kriminalvårdare att internutbildas samt psykologer och sjuksköterskor att anställas.

Kriminalvården vill genom de nya platserna försöka skapa en mer kontinuerlig vård för de intagna som i dag ofta kan tvingas byta anstalt flera gånger under strafftiden. En kontinuerlig vård skapar också förutsättningar för ett bättre samarbete med psykiatrin. Tanken är att de kontakter patienten bygger upp med psykiatrin under strafftiden ska kunna uppehållas även efter avtjänat straff.

– Det spelar ingen roll hur bra vi är, för patienten blir vi aldrig bättre än den vård som sedan kan erbjudas patienten efter frigivningen, förklarar Lars Håkan Nilsson.

Enligt en grov uppskattning från Kriminalvården behövs cirka 300 sri-platser för att möta behoven på anstalterna. Förhoppningen är också att efter en utvärdering kunna öppna fler platser, men i nuläget saknas det reella planer för satsningar efter 2010.

– Tyvärr blir det nu så få platser att jag inte tror att det påverkar så mycket. Det är de mest extrema som kommer att få hjälp, konstaterar Birgitta Linnarsson.